sarainafrika.blogg.se

Nu börjar verkligen tiden att springa iväg, min nedräkning på telefonen visar 20 dagar kvar och nu börjar paniken att bli seriös. 

Det må ha varit dåligt här ett litet tag nu, och med det kom lite jobbig hemlängtan. Men efter våran lilla semester så har det börjat kännas bättre. Vi fick en ordentlig ursäkt igår när vi kom tillbaka till barnhemmet, och sen dess har den konstiga stämningen blivit åtminstone lite bättre. Det är inget stort som har hänt, men det är massa småsaker som har blivit lite för jobbiga för oss att hantera helt enkelt. Nu är det iallafall utrett. 

Det behövdes inte mer än en tallrik med ris så var våra magar tillbaka till sitt normalläge (normalläge i Ghana) igen. Och idag efter middagen längtade jag verkligen hem till maten jag och min mage är vana vid. Jag tänker på det varje dag, att det ska bli så skönt att få komma hem till mitt svenska liv. Nu vet jag på riktigt hur bortskämda vi är med allt, men jag kan ändå inte låta bli att längta hem till lyxen. Jag längtar efter att inte behöva kolla igenom toaletten på kryp innan man sätter sig. Jag längtar efter att få dricka kallt. Att inte behöva döda myror som kryper i sängen. Jag längtar efter att inte vara smutsig hela tiden. Att kunna duscha i rinnande vatten. Att kunna dricka vattnet ur kranarna. Jag längtar efter att bara kunna gå på affären. Allt det här och mycket mer tar på krafterna, jag må ha blivit van vid allt detta nu, men samtidigt så är jag ju ännu mer van vid allt där hemma. Jag kommer självklart att tänka mig för och tänka på hur dom faktiskt har det här när jag kommer hem, för det är verkligen hemskt. Men jag är bara människa, och jag är bara ärlig när jag säger att jag verkligen längtar till "sverigelyxen".

Dock är det ju inte detta jag har panik över. Utan barnen. Och människorna som jag har träffat här. Helst vill jag bara ta med mig allihopa hem och ha dom inne på mitt rum, haha.. Ibland när jag sitter med något av barnen i knät kan jag sitta och tänka på hur fasiken jag ska kunna säga hejdå till det här?? Och vårat kära Cape Coast blir bara bättre och bättre för varje gång vi är där, också har vi ju Johanna. Jag vet inte om jag har sagt det tidigare, men vet ni förresten att hon är den där tjejen som jag pratade med innan jag åkte på den här resan? Egentligen så hamnade vi på olika ställen med 15 timmars mellanrum, men nu ligger vi är i samma rum och går varandra på nerverna.. Haha nejdå, men det kommer ju vara jobbigt att åka ifrån henne också! Vi går ju så bra ihop och vi har haft så roligt tillsammans, skönt att jag kan åka till henne på bara några timmar. Så, jag tror att jag helt enkelt får packa ner Johanna och barnen i mina resväskor och ta med dom hem! Jag tror att även Svea och Isabelle också blir nöjd då :))

Hur som helst, för att avsluta detta halvdeppiga inlägg, så jag kan ju citera min och Johannas lille konversation när jag beklagade mig över min stora mage igår. Det lät ungefär såhär.

Jag: Alltså Johanna jag har aaldrig haft såhär stor mage förut!!

Johanna är tyst en stund och kollar på mig.

Haha tack gumman :'D