sarainafrika.blogg.se

Idag har jag fotat massa roligt! Mamma delade ut reflexer som var väldigt populärt. Sen tog vi en bilder på varje barn med tomteluva på sig som vi tänkte göra till julkort till faddrarna :)) Alltså det må vara det sötaste jag har sett :') Det var jätteroligt också, alla barnen satt där och log så fint och dom verkade tycka det var roligt också. Så det blev väldans lyckat! 

 

Efter middagen, som bestod av ris, nudlar, tomatgrej och lite kyckling, så gick alla ut för att be för två personer som mamma känner. Dom är sjuka, så alla stod i en ring och höll händer, och klappade händer, och bad. Jättefint! Sen så satt vi med barnen i "korridoren" och myste på. Stora Michael ville att jag skulle sjunga, haha jag kan inte sjunga och att sjunga framför folk är ju svinläskigt. Men jag kom på att jag kunde visa dom Cup Song, så vi satt resten av kvällen och spelade på muggen och sjöng. Alla var med och ingen grinade, LYCKAT!! Och jättemysigt och roligt :)) 

 

Nu ligger vi i sängen och ska sova. Jag har packat ihop lite under dagen men tar det sista imorgon. Redan dags för hemgång, svårt att förklara hur det känns.

 

God natt

Näst sista natten i Ghana för denna gång. Blandade känslor som vanligt inför det. Känns rent ut sagt förjävligt att behöva säga hejdå igen. Jag vill ju vara här men jag vill hem också. Men det är som det är. Jag är jätteglad över att snart vara hemma, jag vet ju nu att barnen har det bra och jag lär ju dessutom komma hit igen. Men det är själva hej-dået som är jobbigt såklart. 

 

Iallafall så. Inatt har jag sovit hur dåligt som helst. Jag somnade sent, och sen har jag vaknat hela natten till och från. Jag har inte svettats, men det har varit obehagligt varmt. Vi hade bara el de två första nätterna, så vi har inte haft någon fläkt på rummet sen dess. Efter frukost blev fick jag ganska ont i magen så jag vilade lite. Det blev bättre sen och då klev jag upp och möttes av stekande sol ute. Jag hjälpte dom andra volontärerna med tvätten och sen var det dags för dom att gå hem på lunch. Jag fick ris och bönor blandat med nån tomatgrej. Det var jättestarkt och jag hade ont i magen så det blev inte så mycket äta för mig.

 

Imorgon är min enda plan att fota så mycket jag kan. Ju mer bilder desto bättre! Annars vet jag inte vad som händer. Jag och mamma lär ju ska packa mot kvällen. Jag hoppas iallafall på en sista volleybollmatch med grabbarna efter skolan deras. Så vi får se vad som sker. Nu ska jag lyssna på lite musik innan det är sovdags. 

 

Natti

Söndagkväll, snart dags för hemgång. På ett sätt längtar jag hem hur mycket som helst. Jag har haft hemlängtan sen jag satt mig på tåget till Arlanda. Inte för att jag inte vill vara här, självklart inte. Det kommer vara svinjobbigt att säga hejdå till barnen den här gången också. Jag kommer vara skitledsen. Men mitt liv ser lite annorlunda ut nu. När jag kom hem sist så visste jag ingenting. Varken med jobb eller plugg eller nånting. Nu vet jag verkligen vad jag vill, och vad som måste göras. Det är skillnaden nu. Sist hade jag nästan ingen hemlängtan alls, på 4 månader. Nu är jag inte ens här i 2 veckor och vill hem. Det låter verkligen hemskt, så missförstå mig snälla inte. Jag VILL vara här, jag VILL vara med barnen och jag VILL hjälpa till. MEN jag vill också hem. Hem till komvuxplugget, hem till mina vänner och resten av min familj. Hem till mina få arbetstimmar. Hem till honom. Hem till kylan. Jag vill komma hem så jag kan fortsätta med det jag gör. Allt det här är så svårt att förklara. Vissa kanske inte alls förstår mig och då får det vara så. Jag önskar bara att jag kunde vara på två ställen samtidigt. 

 

I och med att jag har kommit lite framåt i livet, med framtidsplaner osvosv (applåder äntligen), så inser jag nu när jag är här vilken perfekt tid jag åkte iväg till Ghana första gången. Jag hade ingen skola, inget jobb, jag visste inte alls vad jag ville med någonting förutom att åka hit. Jag hade ingenting som höll mig kvar förutom min familj och mina vänner. Nu är det annat och därför är jag så jäkla glad att jag åkte iväg just då. Det var perfekt och resan var perfekt och jag kommer alltid att minnas det så. 

 

Nu ska jag njuta mina sista dagar tllsammans med barnen innan jag åker hem <3

 

Sen dess har jag läst nån tidning, kastat lite frisbee med Baby, mamma har läst nån bok för barnen, osv. 

 

Vi fick jam och stew till middag, sen har vi varit ute med barnen en liten stund. Nu gick vi precis in trots att det är lite tidigt (18:42). Det har varit en jäkligt lång dag idag. Nu måste jag smörja in mig i myggmedel innan läggdags. Jag fick nästan inga myggbett alls här i Tarkwa sist jag var här, bara när vi va ute och reste. Nu har jag överallt. Whyyy?? :(

Hejhejhejs. Idag har mamma och Elisabeth varit in till Swedru och handlat lite klädkorgar, nån kratta, kritor och pennor, tvålar, leksakslådor osv, till barnhemmet. Jag var kvar på barnhemmet och körde en hård volleybollmatch med grabbarna. För mitt lag gick det lite trögt i början men vi kom igen och vann tillslut efter 170 matcher typ. Det var så jäkla varmt och när regnskuren kom var ingen lyckligare än jag. Men det gick ju över och det blev tyvärr svinvarmt igen. Efter det vare det dags för frukt för min del. När jag ätit klart så gick jag ut och spelade fotboll med samma killar som på volleybollen. Haha killarna förstår inte riktigt att jag spelar fotboll hemma, och dessutom är målvakt, efter att ha sett mig spela här. Dom tycker att jag är rätt dålig, haha men men så får det väl vara då :)

 

Vi fick tidig middag för att det inte blev någon riktigt lunch. Nudlar, ris och nån gegga till. Sen delade vi ut kläder till barnen, och jag har knäppt jättemycket kort :) Barnen blev jätteglada och alla var så snälla och tog i hand efter och tackade och sjöng. Jag vilade en stund och sen spelade vi lite mer fotboll. Det blev tidig ingång på rummet idag. Solen har tagit och det har blivit en del aktiviteter, så jag är som vanligt jättetrött. Jag vet inte varför, men jag var inte lika trött sist jag var här. Kanske är det pga att jag varit halvsjuk sen jag kom hit, kanske för att jag är 1 år äldre. Haha vem vet ;) Min hals och min röst är nästan helt återställd iallafall, och det känns hur skönt som helst. Så nu hoppas vi att det håller i sig!

Ohoj idag har jag sovit massor efter en sömnlös natt. Efter lunch satt jag mig i solen och diskade. Barnen hade lektion så då gick jag och vilade lite = sov. Mamma och en annan volontär, Elisabeth, har rensat och sorterat kläder. Jag har gått runt och burit på grinande barn hela dagen. Vi har knäppt lite kort, surrat med dom äldre barnen när dom kom hem från skolan, jag har försökt lära några av dom mindre barnen att kasta frisbee, haha inte det lättaste ;) Mamma har surrat med John igen om lite planer för barnhemmet. Pga allt mitt sovande så är kollen på denna dag lite dålig. Men efter våran middag, som bestod av red red, så var vi med barnen en stund innan vi gick in till oss. 

Hejsan :) Jag började ju läsa en bok igår, jag tänkte väl läsa litegrann innan jag skulle sova. Men jag blir så nyfiken så jag hade lika gärna kunnat läst ut hela boken. Men efter mer än halva boken och klockan var 22 så kände jag att det var dags att lägga ner. Haha även att jag tycker att 22 är sent här.. 

 

Jag är fortfarande krasslig och hängig, så jag var lite svårstartad imorse hehe. Jag låg i sängen enda tills frukosten och efter den tog jag ett bucket bath. Barnen hade lektion under tiden, så vi håller oss undan då eftersom barnen blir lite galna när vi är med. Mamma ringde John och sa att vi var redo för Sweddan, så vi väntade på honom ett tag innan han kom hit. Väl i Swedru så var vi typ exakt överallt. Och det var så fruktansvärt varmt, och det tog liksom aldrig slut. Vi bara gick och gick och det var så svettigt och jag är hängig och fötterna gjorde ont och allt va det var. Haha som ni kanske märker så tycker jag inte om värme så mycket, så Ghana är väl egentligen inte direkt det ultimata stället för mig, men det går ju bra ändå.

 

När vi kom hem så lagade Juliette min favvolunch åt oss här på barnhemmet. Nudlar och ägg <3 Hon är snäll hon! Barnen hade lektion så jag la mig och vilade en stund, läste lite i boken. Vaknade några timmar senare av att mamma kom och väckte mig. Haha vilken powernap.. Sen dess har jag varit med barnen. Prince har varit dålig sen igår. Men nu ikväll verkade han va på topp igen. Så det är ju skönt :) Baby fick nån dipp och grinade på där ett tag, sen blev han skitglad. Han somnade på min rygg och då la jag honom i sängen där han fortsatt sov. Max 5 minuter senare kommer han ut och ler från öra till öra och skrattar. Haha där snackar vi powernap! 

 

Klockan är inte ens 21 här och jag kommer att somna på en sekund efter det här. Haha det är inte som hemma här inte. På tal om hemma så hörde jag att det var snöstorm och -12 ute??? Va sjukt! Känns dock väldigt skönt att slippa svettas såhär så länge till. Jag är väl ingen snöfantast men på senare år så har jag faktiskt börjat tycka om vintern. Tror dessutom att den här vintern kan bli väldans bra :) 

 

Jag hoppas att ni har det bra där hemma! Det är som vanligt blandade känslor i detta land. Jag älskar barnen och det suger att behöva lämna dom igen. Samtidigt som jag har har mer att komma hem till denna gång. Det är klart jag längtar hem. Önskar att jag kunde ta med hela barnhemmet och ställa det på gården hemma, det låter väl hur bra som helst? 

 

Godnatt

Jag vaknade imorse av att mamma klev upp. Jag var svintrött så jag sov lite till. Mamma väckte mig igen lite senare och då kom även några av dom mindre barnen och ropade på mig. Så det var bara att kliva upp haha :) Vi fick våran frukost som bestod av "rostat" bröd med ägg i. Frukosten är det godaste målet under dagen så jag är nöjd :))

 

Efter frukosten så har vi varit med barnen, vi försökte ha lektion med dom minsta barnen som dom brukar ha nuförtiden. Och det var väldigt svårt att få barnen att sitta still på sina platser (=omöjligt), dom skrek och hade sig, och när dom knappt kan någon engelska så förstår dom inte heller. Men det var roligt ändå. Att se vilka nivåer dom ligger på. Det märks ganska väl vilka som verkar ha lättare i skolan än andra, sen har det nog mycket att göra med hur bra man är på att lyssna också. Vissa barn tyckte det var roligare att hålla i taveltrasan än att räkna högt liksom.

 

Medan jag låg och sov så var mamma ute och tvättade kläder. Hon försöker gå och plocka skräp för att sen lägga det på ett och samma ställe istället för att det ska ligga överallt. Så hon vill lära barnen att kasta skräpet i "skräpkorgen", så vi märker väl om dom förstår vad Mami menar eller om det fortsätter vara stökigt haha.. 

 

Annars så har jag och mamma suttit och pratat med John idag om vad som skulle behövas osv. Pratat lite idéer och sådär, vi gav honom lite presenter också och han blev jätteglad :) Det började regna lite medan vi satt och prata, sen bestämde vi oss för att gå och hälsa på Juliette som jag bodde hos förra gången jag var här. Vi hann bara gå upp till vägen så slutade det regna. Jag tog av mig regnponchon för den är bara i vägen, sen regnade det ingenting förrän vi var mitt i byn. Då började det ösa ner, och blåsa, det regnade så sjukt mycket och där gick vi. Dom enda som inte stod under tak haha.. När vi kom ner till Jullan så kom hon precis gående, så när vi såg varandra började vi springa mot varandra haha, som i värsta filmen ;) Det var jätteroligt att träffa henne! Vi satt och pratade lite, också visade jag mamma lite omkring. Sen gick vi tillbaka till barnhemmet. 

 

Vi stod på gården idag och pratade om allt som är annorlunda sen sist jag var här. Och det är massor massor och bara till det bättre. Tex så har dom väldigt mycket egenodlade växter, som kryddor och tomater osv. Och det är ju skitbra för dom! Dom använder ju massa såna saker när dom lagar mat, så det sparar dom in pengar på. Bra bra! Dom har riktigt golv nu, hela barnhemmet är målat, el är draget osv osv. Så det är ju jättebra!

Jag sov som en stock inatt. Vid frukost imorse så träffade vi Tina som har hjälpt oss så mycket, samt andra volontärer. Vi fick följa med på deras tur i huvudstaden som alla volontärer gör under introduktionsveckan. Jag har ju gjort det där förut, men det var ju trevligt att surra med dom andra och mamma tyckte nog det var kul att se hur det var och sådär.

Efter turen åkte vi tillbaka till hostlet och sen skulle vi åka på en gång till Tarkwa. Vi fick åka Jeepen eftersom vi bara var 3 stycken (det är en annan volontär med oss), så det var ju skönt med tanke på alla väskor och så :) Vi mötte John i Swedru och han blev så himla glad när han såg oss, och vi med såklart! Vi bytte till en taxi i Swedru och sen åkte vi direkt till barnhemmet. Jag och mamma trodde att vi skulle bo med Johns familj, men det visade sig att vi skulle bo på barnhemmet! Hela huset ser helt annorlunda ut och det är jätteroligt att se hur långt dom kommit. Vi fick höra att det varit typ 20 män här igår som hade fixat vårat rum så det skulle bli klart tills vi kom, "for the swedish ladies", haha gulligt :') 

När taxin åkte in på gården så blev barnen helt till sig, dom sprang bredvid bilen och skrek i kör och allt va det var, och när taxin stannade så slet dom upp dörren och skulle kramas osv. Så jäkla jäkla roligt att träffa dom!! Känns fortfarande sjukt att jag faktiskt är här igen.

 

Till middag fick vi ris och nån grön grönsaksgrej. Jag har ätit det här förut och det går ner, men jag äter faktiskt hellre riset med tomatgeggan och fisken istället.. Varma grönsaker är inte min grej riktigt så. Men men, det är bara att stå ut :)

 

Resan hit kändes lång. Vi hade hela två tågbyten till Arlanda. I vanliga fall gör väl inte det så mycket, men vi hade två stora väskor (46kg) var med oss att dra på. Så det var väl dom jag blev mest less på. Tillslut kom vi fram till Arlanda där vi var tvungen att vänta några timmar innan vi kunde checka in våra väskor. Efter det gick vi och käkade en skagenmacka till frukost. Första flyget till Istanbul gick ganska fort. Jag halvsov hela vägen och så, men på det andra flyget till Accra så gick tiden så fruktansvärt sakta. Jag sov ganska mycket, men det var som att tiden stod still. Vi hade suttit hela natten/dagen så jag hade jätteont i rumpan (haha), jag är förkyld och har ingen röst, så mina öron var typ redo att explodera när vi skulle landa. Jag satt och grina och jag hade kunnat hoppat ut genom fönstret bara för att få landa snabbare, det hade typ gjort mindre ont än mina öron.

 

Vi blev upphämtade och for sedan hit till hostlet. Nu ligger vi i sängen och ska sova. Snart får vi träffa barnen wohoo! God natt :)

Min nedräkning visar 21 dagar och den känslan är magisk! Min första kväll i Sverige efter att jag kommit hem från Ghana, så brast jag i tårar för att jag redan saknade barnen så mycket, jag visste inte heller när jag skulle få träffa dom igen. Och nu är det så jäkla nära, förstår det knappt själv.

Bilder kommer givetvis när jag kommer hem igen! Pusshejj

Efter att jag varit där ett tag så mejlade mamma mig om att hon funderat mycket på om vi skulle försöka fortsätta hjälpa till även när jag kom hem. Om vi skulle försöka starta någonting. Jag tyckte det lät jättebra och självklart vill jag hjälpa till så mycket jag kan. Vilket min mamma också kände. Medan jag gjorde mitt där borta i Ghana så fortsatte mamma hemma i Sverige tänka på vad vi kunde göra. Vi mejlade när vi kunde och bollade lite idéer. 

Idag har vi en välgörenhetsorganisation just för Hope for orphans childrens home, barnhemmet jag var på. Jag är väldigt stolt över att jag åkte till Ghana och gjorde den här resan, men jag är också väldigt stolt över det här vi jobbar på nu. Jag älskar dom här barnen och jag är så jäkla tacksam över alla människor som hjälper till. Alla medlemmar, faddrar, dom som bidrar med pengar och kläder. Utan dessa människor skulle inte det här gå. Vi gör allt vi kan så länge det går.

På våran hemsida kan dom som vill läsa mer:

Idag saknar jag barnen jätte jättemycket. Jag var hemma hos mamma igår och kollade på en massa filmer därifrån och alla minnen kom tillbaka. Jag blir så varm i hjärtat, men också ledsen. Jag hatar att jag inte kan träffa dom när jag vill och jag hatar att det är omöjligt att vara på två ställen samtidigt. Jag vill ju se dom växa upp, vad dom lär sig. Jag vill spela fotboll och klappa händer, vill ha dom sovandes i min famn för det är bland det mysigaste som finns. Dom får gärna snora ner alla mina tröjor för det spelar ingen roll, jag vill bara vara där med dom så jag kan se att allt går bra. Kontakten med John hjälper massa och det är skönt att höra att dom har det bra och att dom mår bra. Men jag vet ju att ingen plockar upp barnen när dom är ledsen. Det är ingen som tröstar dom om dom gjort sig illa. Dom får absolut ingen närhet och det gör ont i mig att veta att det är så. Och nu när jag är hemma så tror jag att det var bland det viktigaste jag gjorde där borta. Att visa att jag bryr mig, att trösta, att hålla om. 

Ibland minns jag saker som när vi gick till barnhemmet varje dag. Hur stenarna i marken gjorde ont under fötterna för att flip-flopsen var så slitna. Hur hett solen stekte när vi gick med lunchen till skolan. Hur riset smakade och hur svettigt det var exakt hela tiden. Jag minns det dåliga men tänker mest på allt det fina. Som alla gånger vi kom till barnhemmet. Tänk er när nästan alla barn kom springandes och skrek "Please Madame welcome" högt i kör om och om igen. Man kunde rent ut sagt ha en jävla skitdag, men så fort man hörde barnen så blev det genast lite bättre. Att några som nästan inte har någonting, kan smitta av sig av sin glädje till någon som har "allt" i jämförelse. Det är helt otroligt. Jag kan inte nu och kommer aldrig kunna förklara helt och hållet hur dessa barn fick mig att känna.

 Det finns fortfarande massor med kläder kvar, och jag tycker det är overkligt va snälla människor det finns som har hjälpt och hjälper oss så mycket med både kläder och pengar. Tack snälla ni <3