filmkvällen
påminnelse
Mammas insamling till barnhemmet fortsätter även fast att jag har kommit hem. Pengarna går som sagt till mat, sjukhusbesök, ved, tvål, dricksvatten, och en massa annat nödvändigt som barnhemmet behöver. Tack återigen för all hjälp,
det är guld värt <3
Swedbank
Clearingnr: 84202
Kontonr: 9348979734
<3
Nya tofflor
Här delade vi ut alla tofflor till barnen, det var så jäkla kul! Jag och Johanna hade satt upp vimplar i taket, och barnen blev helt galna när dom såg alla skorna. Sen fick dom sätta sig och vänta på sin tur att gå upp och prova ett par. Alla satt och hejjade på, klappade i händerna och hade sig. När man hade hittat ett par som passade så fick barnen gå en liten vända och visa upp sig, det var väldigt roligt och tofflorna blev väldigt uppskattade. Kul! :)
Hemma
Vilket äventyr det här har varit. Jag har sett, upplevt och känt saker jag inte trodde var möjligt. Och nu är det över, 4 månader har gått och nu ligger jag hemma i mitt eget rum igen. Så konstigt det känns.. Nu kan jag ju bara se barnen på bild, saknar dom så mycket.
Mina känslor och tankar var verkligen en berg och dalbana sista dagarna innan jag åkte till Ghana. Jag längtade samtidigt som jag var livrädd. Jag skulle ju äntligen få åka och göra det jag velat i flera år, men när det var så nära så blev jag rädd också. Jag älskar att resa, men jag älskar även att vara hemma, nära min familj och mina vänner. Att vara ifrån sina nära så pass "länge" var skrämmande för mig, jag trodde helt allvarligt att jag skulle grina pga hemlängtan flera gånger i veckan. Nu kan jag dock meddela att dom enda gångerna jag grinade var när Svea och Isabelle åkte hem, samt några gånger när jag och Johanna kollade på serier haha.. Och nu när jag själv åkte hem förstås. Visst, ibland hade jag hemlängtan och självklart saknade jag min familj och mina vänner, men så fort man kom till barnhemmet så tänkte man inte på så mycket annat än just barnen. Så hemlängtan var egentligen aldrig något stort problem, inte alls på den nivån jag trodde innan jag for iallafall. Det som var värst under där här resan var maten, att hela hela tiden få äta ris och fisk och nästan ingenting annat. Vi pratade om maten här hemma i Sverige varje dag, om hur sugen vi var på något gott, om hur det skulle vara att äta när vi kom hem igen, osv osv. Sen var ju allt det där med att det inte fanns rinnande vatten, riktigt dusch, att man var tvungen att handtvätta osv, jobbigt. Det gick ju bra och det vande man sig vid, men även det var värre än min hemlängtan. Jag har hela tiden tänkt att jag kommer hem igen, det varar inte förevigt och jag kan stå ut med att leva såhär ett tag. Visst har jag klagat mycket, på både värmen, på maten, på strömavbrotten osv osv,
men det hade nog dom flesta gjort.
Jag kommer ihåg när det hade gått en vecka, jag och Svea var på ett internetcafé och det kändes så sjukt att det redan hade gått en vecka, haha.. Efter det rann tiden iväg. Johanna och Isabelle kom hit, vi reste, badade i vattenfall och myste på i Cape Coast. Vi matade apor och gick på läskiga hängbroar långt uppe i träden. Vi blev en liten familj och helt plötsligt hade det gått 7 veckor och det var dags för min käre sambo Svea att åka hem. Det hade redan gått 7 veckor, tiden hade gått så snabbt. En vecka senare var det Isabelles tur. Jag och Johanna åkte till Cape Coast över nyår och där blev det 2014. Nu var både julafton och nyår över och det kändes så konstigt, tiden gick ju så snabbt och halva tiden hade redan passerat. Jag flyttade ner till Johannas rum och nu var det bara vi två kvar, hur skulle det gå? Skulle det bli jobbigt att bara vara vi två med alla dessa barn? Men det blev aldrig så. Jag och Johanna kom så himla bra överens. Vi pratade flera gånger om det i slutet, att vi aldrig diskuterade eller någonting. När det väl började bli något tjafs så skämtade vi bara bort det. Och när man är med en och samma människa dygnet runt i 2 månader som man kommer bra överens med, samt hela dagarna dom två månaderna innan, så blir man nära. Vi kunde prata om det som kändes jobbigt, och samtidigt så skrattade vi ihjäl oss åt någonting varje dag. Johanna vet väldigt mycket om mig nu, saker som jag inte alls skulle berätta för vem som helst. Så jag har inte bara fått vara med några av världens finaste barn, utan jag fick ju lilla familjen på köpet också.
Min sista tid på barnhemmet var jobbig, för trots att jag redan hade bestämt mig för att komma tillbaka, så var det ju hur jobbigt som helst att behöva säga hejdå. Jag försökte krama extra länge, hålla deras händer extra hårt, sen var jag tvungen att åka. Det var så hemskt, men nu är det gjort. Jag hade en jättebra sista kväll med barnen. Jag köpte mat, dricka, popcorn och ingredienser till att kunna baka ballfruits (nästan som munkar). Vi såg på film som vi har gjort varje gång kvällen innan någon av oss åkt hem. Barnen älskar det och det är verkligen supermysigt. Vi må ha sett samma film alla gånger, och alla barn förstår inte ens vad dom säger, men dom skrattade och hade sig ändå. Det var iallafall väldigt roligt och fint att få se barnen så glada över något som är vardag för oss här i Sverige. Så jag är glad över att jag fick en fin sista kväll, det betydde jättemycket för mig. Desto jobbigare var det dock att kliva upp på morgonen och inse att det var dags att kramas hejdå. Det var förstås mindre roligt, jättehemskt och tråkigt för att vara exakt. Då jag blev informerad att jag skulle bli hämtad ganska tidigt så blev mitt hejdå ganska hastigt. Efter alla kramar så följde barnen med upp till vägen för att säga ett sista hejdå. Dom ropade i kör flera gånger och det blev väldigt känslosamt. Det var så jobbigt att vända sig om och vinka då jag visste att jag kanske aldrig kommer träffa några av dom igen. Fy. Det om något gjorde ont i mitt lille hjärta. Men det tröstar mig att jag kommer tillbaka. Det finns inget annat. Jag måste tillbaka, och jag vill aldrig sluta komma tillbaka heller. Tills dess får jag kolla på alla mina bilder och tänka tillbaka.
Nu när jag har kommit hem och tänker tillbaka på allt så förstår jag det inte riktigt. Jag har levt ett helt annat liv där borta, med helt andra människor. Det känns lite som att det aldrig har hänt, för det är så långt borta nu. Jag må minnas vad jag har gjort, men annars så har jag bara mina bilder. Det är fortfarande en omställning det här, att komma hem och leva mitt liv här igen. När jag vaknar på morgnarna så är det konstigt att Johanna inte är här, när klockan är 11 på morgonen här så tänker jag att det är dags att gå till barnhemmet, och att äta med vänster hand är jättekonstigt haha, osv osv. Jag tänker på barnen och Johanna hela tiden, och jag önskar att jag kunde vara där, men samtidigt så är jag så glad över att få vara med min familj och mina vänner igen. Om man ändå kunde vara på två ställen samtidigt.
Det jag vill säga är: att den här resan har förändrat mitt liv. Jag har insett hur bra vi faktiskt har det här i Sverige. Jag har sett mycket hemskt, haft jobbiga dagar, men jag har också fått känna sån lycka. Trots att dessa barn inte har mycket, så har jag aldrig sett så fruktansvärt glada barn. Deras ansikten när vi kom till barnhemmet är bland det finaste jag har sett, sån lycka, sån kärlek. Jag har gjort mitt bästa med den här resan, gjort mitt bästa med barnen och allting annat också. För mig har det varit en utmaning, att leva i ett annat land. Jag är både blyg och rädd för väldigt mycket, och det här har hjälpt mig samtidigt som jag har fått hjälpa andra. Jag har lärt mig så mycket, och nu är det bara att fortsätta leva. Jag kan säga nu att jag klarade det. Jag klarade det bra och jag är glad över att jag faktiskt tog tag i det jag vill göra och åkte iväg. Jag må ha levt fattigt med myror i sängen, vatten i påse, strömavbrott och extra svettiga nätter, smutsiga kläder, dålig mat, osv osv. Men vad spelar det egentligen för roll när man har fått tillbringa fyra månader med några av jordens finaste barn? Jag har inte levt särskilt roligt, men det hörde ju till. Dock är det människorna som jag lärde känna i Ghana som gjorde min resa magisk, så tack för dom här fyra månaderna. Jag har också lärt mig att livet är för kort. Det kan förändras på bara några sekunder, och man borde göra det man vill göra, det man drömmer om. Vi lever bara en gång, och so what om man råkar göra några misstag på vägen? Jag ser gärna att jag ångrar några av mina val när jag är gammal, än att jag ska ångra allt jag aldrig gjorde. Så efter allt resande, allt roligt men också jobbigt hälsande varje dag flera gånger om dagen, alla barn, alla andra människor, alla skratt, alla nya erfarenheter, all svett, Johanna, Svea, Isabelle, alla er där hemma som hjälpt till att skänka både kläder och pengar, min familj och mina vänner som peppat mig, alla infekterade sår och två omgångar malaria, Cape Coast, och trots allt jäkla ris, så är jag mer än nöjd. Tack så hemskt mycket.
Sista uppdateringen i Ghana
Jaha jaha, så den här dagen kom tillslut. Tiden har ju gått fruktansvärt snabbt, men trots det så känns det så konstigt att det här är min sista dag, och mitt sista blogginlägg här i Ghana.
John kom förbi igår efter lunch, efter lite surr så bestämde vi oss för att åka in till Swedru för att handla maten till idag. Det blir ett litet hejdåkalas med ris, kyckling, ägg, popcorn, dricka, och ballfruits. Vi ska dessutom dela ut alla tofflor till barnen, samt ta med paketet som kom härom dagen från mamma. Ikväll efter middagen så ska vi se på film och mysa på, jag och Johanna avslutar dagen med en övernattning. Jag tror och hoppas att det blir en perfekt sista kväll med barnen, det ska bli så kul!
Idag har vi tvättat våra kläder, så sen dess har jag gått omkring i handduk just för att jag inte har några kläder, haha.. Efter tvättningen så började jag packa, och snart är jag klar. Reseoutfiten är klar och handbagaget är också så gott som klart. Jag är typ redo fast ändå inte, har så blandade känslor inför hemgång att det inte är klokt. Men men, det ska iallafall bli jäkligt roligt att få träffa min familj och mina vänner igen!
Nu ska jag gå och känna på kläderna, sen är det dags att bege sig till barnhemmet. Nästa gång jag bloggar här så är jag hemma i Sverige igen, jag hoppas ni har en bra helg!
.
Här är det fortfarande dålig uppdatering, men jag vet inte vad jag ska skriva, och det är svårt att lägga upp bilder. Idag var tanken att vi skulle tvätta våra kläder efter frukost, men det finns inge vatten i brunnen så vi får vänta och se om det finns efter lunch. Istället har jag försökt börja ordna med min packning. Rensa bort det som jag ska lämna kvar till Johanna, jullan och barnen osv. Jag får se när jag börjar packa, det beror lite på när vi kan tvätta och så.mförhoppningsvis blir jag klar imorgon innan vi ska till barnhemmet.
Det är nära nu.
:(
Hejsan, förlåt för väldans dålig uppdatering!! Men vi har varit i Cape Coast i helgen och myst på, sista gången för min del. Iallafall för denna gång i Ghana. Vi har träffat så fina personer där, och det rent ut sagt sög att behöva säga hejdå.... Men men, det finns inte så mycket att göra åt det. Det var en deppig dag i söndags iallafall, jag klev dessutom in på min sista vecka. Fattar fortfarande inte att om 7 dagar är jag hemma i Sörberge igen, vart tog tiden vägen??? På lördag blir det hejdåmiddag och filmkväll tillsammans med barnen, sen blir det övernattning innan jag blir hämtad. Gud, det känns så konstigt att skriva att jag ska åka härifrån..
Vi ska snart åka in till Swedru för att handla mat till barnhemmet, och imorgon ska vi dit igen för att hämta ut ett till paket. Det är en del som ska fixas och göras den här veckan = dagarna kommer gå snabbt. För snabbt. Jag har lite panik må ja säga.
<3
<3
Food
Okej, så jag har tyvärr bara tre bilder. Men det är typ bara detta vi äter just nu ändå så det spelar egentligen ingen roll att jag inte har bilder på något annat. Det enda som fattas är väl en bild på jam, men det är som potatis, och till det får vi tomatstewen som finns på bild nedan.
Nudlar och ägg. Detta får vi till lunch nästan varje dag, och när vi inte äter detta så får vi frukt istället. Jag älskar det här, men nu börjar dock min favvomat att bli uttjatad.
Så det är detta vi äter här. Vi fick lite andra grejer förut ockaå när Svea och Isabelle fortfarande var kvar, men nu när det är någonting som inte jag eller Johanna äter så får vi det helt enkelt inte längre. Maten ovan är absolut inte äcklig, men det är absolut inte lika gott som i Sverige eller. När vi dessutom får sån ensidig kost så blir det uttjatat. Så detta är varför vi pratar om maten i Sverige exakt varje dag haha :)
Snyggt
Två av mina finaste solbrännor haha...
Utdelning av kläder
Åh att se barnen få nya kläder är så jäkla kul!! Detta är så uppskattat, tack <3
Hoho
Jag tänkte vänta med att uppdatera tills jag hade lite bilder att dela med mig, men det har redan varit tyst här i några dagar så jag skriver lite snabbt nu ändå.
Igår tvättade vi våra egna kläder, och som vanligt har vi väntat tills vi verkligen måste tvätta = hur mycket tvätt som helst. Man lär sig aldrig haha.. Skönt att Jullan hjälper oss iallafall :) Sen följde vi med John in till Swedru och köpte lite saker till barnhemmet, dock inte mat denna gång. Vi fick med oss nån stor hammare/slägga?? Samt nå stoora spikat, haha alltså jag har verkligen ingen aning om vad det heter... Men det behöver dom för att hugga veden iallafall. Det dom använder nu är halvtrasigt och ser väldans farligt ut. Första gången jag såg dom stå och hugga (barnen alltså) trodde jag att jag skulle få en hjärtattack! Skönt med nytt nu iallafall! :) Vi köpte även nå burkar växtdödare. På nya barnhemmet är det en stor "gård", dock med massa massa växter! Så John håller på att ta bort allt det där så barnen har mycket större yta att leka på. I framtiden ser jag gärna att det finns ett staket uppe vid vägen också, jag får nog ta och ge det som förslag :)
Idag har det sett ut som vanligt. Frukost, tvättning och lek på barnhemmet. Utdelning av lunch på skolan, ätit egen lunch osv. Vi har även städat vårat rum, så nu är det rent och fint igen :) Jag har dessutom mindre än två veckor kvar här nu, fattar inte! Nu får man verkligen ta vara på allt dom sista dagarna.
Nu ska vi gå och dela ut kläderna som har kommit! Tar givetvis massa bilder som jag lägger upp här sen :) Ha det bra, och glöm inte att äta tacos åt mig ;)
Myskväll
<3
Paket
Spännande!
Onsdag
Hej kompisar! Idag åkte jag och Johanna in till Swedru och handlade mer tofflor, jag tror och hoppas vi har hittat storlekar till alla barnen nu! Återstår att se när vi delar ut dom :) Vi köpte även storpack tvål, Detol (tar bort bakterier i vattnet), och storpack blöjor. Vi gav John pengar för att köpa mat igår också, vi kunde inte följa med då det blev så kort inpå. Men men, han har sina kompisar i Sweddan som kan hjälpa honom att bära så det gick bra ändå :)
Vi fick även veta av John idag att det kommit två paket, vi tror att ett av dom är det Svea har skickat, spännande!! Sen lär det andra vara kläder som mamma har skickat igen :) Alltid lika roligt när det kommer paket, både för oss och barnen! :)) Så imorgon efter frukost så åker vi in till Swedru igen för att hämta ut paketen. Kul!
Efter middagen tog vi varsin dusch, sen myste vi på med ansiktsmask och chips framför gossip girl. Bra kväll helt enkelt! Nu är det snart dags att kasta in handduken för idag, jag hoppas att ni har haft en bra dag!
Jag påminner också om mammas barnhemskonto. Jag blir så himla glad när jag får höra att ni bidrar, vilka fantastiska människor ni är! Jag kan inte tacka er nog <3
Swedbank
Clearingnr: 84202
Kontonr: 9348979734
<3
Det är så jag säger det
Nu börjar verkligen tiden att springa iväg, min nedräkning på telefonen visar 20 dagar kvar och nu börjar paniken att bli seriös.
Det må ha varit dåligt här ett litet tag nu, och med det kom lite jobbig hemlängtan. Men efter våran lilla semester så har det börjat kännas bättre. Vi fick en ordentlig ursäkt igår när vi kom tillbaka till barnhemmet, och sen dess har den konstiga stämningen blivit åtminstone lite bättre. Det är inget stort som har hänt, men det är massa småsaker som har blivit lite för jobbiga för oss att hantera helt enkelt. Nu är det iallafall utrett.
Det behövdes inte mer än en tallrik med ris så var våra magar tillbaka till sitt normalläge (normalläge i Ghana) igen. Och idag efter middagen längtade jag verkligen hem till maten jag och min mage är vana vid. Jag tänker på det varje dag, att det ska bli så skönt att få komma hem till mitt svenska liv. Nu vet jag på riktigt hur bortskämda vi är med allt, men jag kan ändå inte låta bli att längta hem till lyxen. Jag längtar efter att inte behöva kolla igenom toaletten på kryp innan man sätter sig. Jag längtar efter att få dricka kallt. Att inte behöva döda myror som kryper i sängen. Jag längtar efter att inte vara smutsig hela tiden. Att kunna duscha i rinnande vatten. Att kunna dricka vattnet ur kranarna. Jag längtar efter att bara kunna gå på affären. Allt det här och mycket mer tar på krafterna, jag må ha blivit van vid allt detta nu, men samtidigt så är jag ju ännu mer van vid allt där hemma. Jag kommer självklart att tänka mig för och tänka på hur dom faktiskt har det här när jag kommer hem, för det är verkligen hemskt. Men jag är bara människa, och jag är bara ärlig när jag säger att jag verkligen längtar till "sverigelyxen".
Dock är det ju inte detta jag har panik över. Utan barnen. Och människorna som jag har träffat här. Helst vill jag bara ta med mig allihopa hem och ha dom inne på mitt rum, haha.. Ibland när jag sitter med något av barnen i knät kan jag sitta och tänka på hur fasiken jag ska kunna säga hejdå till det här?? Och vårat kära Cape Coast blir bara bättre och bättre för varje gång vi är där, också har vi ju Johanna. Jag vet inte om jag har sagt det tidigare, men vet ni förresten att hon är den där tjejen som jag pratade med innan jag åkte på den här resan? Egentligen så hamnade vi på olika ställen med 15 timmars mellanrum, men nu ligger vi är i samma rum och går varandra på nerverna.. Haha nejdå, men det kommer ju vara jobbigt att åka ifrån henne också! Vi går ju så bra ihop och vi har haft så roligt tillsammans, skönt att jag kan åka till henne på bara några timmar. Så, jag tror att jag helt enkelt får packa ner Johanna och barnen i mina resväskor och ta med dom hem! Jag tror att även Svea och Isabelle också blir nöjd då :))
Hur som helst, för att avsluta detta halvdeppiga inlägg, så jag kan ju citera min och Johannas lille konversation när jag beklagade mig över min stora mage igår. Det lät ungefär såhär.
Jag: Alltså Johanna jag har aaldrig haft såhär stor mage förut!!
Johanna är tyst en stund och kollar på mig.
Sen säger hon: Nä men du har ju fina ben iallafall..
Haha tack gumman :'D
