sarainafrika.blogg.se

Ännu en söndag, och idag kryssar vi ännu en vecka, endast 21 fjuttiga dagar kvar nu..

Våran vecka i Cape Coast har varit så himla bra. Vi har egentligen inte gjort något speciellt alls, vi gick varken till slottet eller krokodilerna som vi hade planerat sen innan, men det har bara varit så skönt. Vi har suttit i restaurangen flera timmar om dagen och bara varit, druckit Cola och spelat lite kort. Det ligger ju precis vid vattnet så det är väldigt mysigt. Vi har hängt med roliga personer, shoppat lite, duschat (!!), ätit god mat, tex som pizza, hamburgare och spagetti. Druckit gott, haft jäkligt roligt, och vi slutade till och med sista kvällen med en dubbeldejt, haha! 

Haha och när vi kom hem idag så väntade en skål med...........ris......soppa..och...........fisk.... Yes yes yes..

Iallafall så. I trotron på vägen hem så satt jag och funderade lite, och jag kom fram till vad jag aldrig aldrig aldrig kommer att göra i detta land, och det är att köra bil. Dom kör snabbt, följer inga hastighetsskyltar, kör om i kurvor, i backar, tom trots möte ibland. Här spelar det typ ingen roll vems tur det är, alla ska vara först. Jag skulle på riktigt inte kunna ta mig ens en meter för att jag skulle behöva tvärnita hela tiden. Det spelar ingen roll om det är en massa folk på vägen, man saktar ju typ inte ens in iallafall! Det finns inget som heter marginaler här, och jag vet inte hur många gånger mitt hjärta hoppat ur bröstet på mig pga att jag trott att vi ska krocka. Men samtidigt så har vi ju vant oss. Det går snabbt, och det är guppigt osv osv. Ibland blir man livrädd men annars går det rätt bra. Jag skulle dock aldrig sätta mig bakom ratten! Haha det är jag alldeles för feg för.

Det funkade inte så bra i stekpannan, men det var jäkligt gott ändå!!

Idag har vi varit på en svettig shoppingtur, jag har äntligen börjat köpa presenter och nu är jag inte lika stressad pga det längre. Jag åker ju för fasiken hem snart, tiden går så sjukt fort! Hinner ju inte med mig haha.. 

Just nu sitter vi vid ett bord vid stranden och myser på. Dricker cola, vi käkade lunch förut osv. Väldigt skönt helt enkelt!

Desmonds säng <3

Ofee

Baby

Gloria, Johanna

Esta

Ännu en söndag, och idag har vi varit här i 12 veckor!! Jag och Johanna pratade om det idag att vi knappt fattar att vi har varit utomlands i 3 månader nu. Det är så lätt att prata om det man vill göra, men sen kommer saker i vägen och det skjuts upp osv. Men nu är vi faktiskt här och gör det vi båda velat så länge, och det känns väldigt bra :) 

Idag drog vi på oss baddräkterna och for till Winneba (stranden). Vi hann bara sätta oss ner så kom det en tjej som ville bli våran vän, ja självklart säger vi. Det var bara det att hon aldrig gick efter det, haha.. Det kom en kille som satt och surrade med Johanna i evigheter också, tillslut tackade vi och sa hejdå för att gå och sätta oss på ett nytt ställe. Det är inte det lättaste att bli lämnad ifred i detta land må jag säga! 

Vi hann iallafall med att sola en massa. Johanna "badade" lite, haha jag kallar det mer för stå-vid-strandkanten-och-känna-på-vattnet ;) Jag låg bra där i sanden jag, vågorna här är lite för stora för min smak. Jag försökte mig på dom i början, resultatet: strandad säl med bikiniöverdelen på magen. Hahaha det är sant! En gång var det till och med tre snälla killar som försökte få in mig till stranden igen, och varför det då? Jo, för att jag: 1. Inte nådde botten när vågorna kom 2. Inte kom ens en centimeter när jag försökte ta mig därifrån 3. För att jag höll på att skratta ihjäl mig mitt i allt det här. Inte lätt att simma och skratta samtidigt märkte jag :) Hela situationen var så ful och kul. Sen dess står jag iallafall bara och sköljer mig vid strandkanten, eller ja, om man frågar Johanna så kanske hon säger att jag också "badade", hahaha...

Johanna brände sig lite (mycket), så vi gav upp och åkte hemåt igen. Sen dess har vi bara duschat, jag har gjort rent och plåstrat om ännu ett sår som är väldigt infekterat. Käkat middag, och gissa vad vi fick idag?? Ris..och....fisk......igen. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi får detta i princip varje dag nu, känns tråkigt. Men men! Snart är vi i Cape Coast, och dom har en jättegod hamburgertallrik där, jag tycker till och med om dressingen?! Ser ni det min familj där hemma? Mina vänner? Jag tycker iallafall att det luktar framsteg :)

Men nu är det snart läggdags för mig och tomaten, jag hoppas ni har haft en bra söndag där hemma. Puss

Så hur gick det med shoppingen idag då? Vädret var bra, mulet och inget regn!! Dock hittade vi ingenting, alltså verkligen ingenting. Så vi for hemåt igen. Vi mötte John på vägen ner till vårat hus, och det slutade med att vi satt och kollade på någon sorts förlovningsfest. Lite böner, sång och dans osv. Jag märkte ingen skillnad på det där och begravningen jag var på i början haha, fast det kan ju bero på att jag inte förstår vad dom säger.. Men ändå, väldans likt kan jag tycka :)

Sen dess att vi kom hem har vi kikat på gossip girl, lite oth och gjorts ansiktsmask. Myst på bara. Imorgon ska vi till stranden direkt efter frukost, hoppas återigen på perfekt väder! Sol denna gång ;)

Hejsan, vilken lång dag detta har varit, eller snarare vilken lång vecka. Det har varit mycket nu, omställningar för oss alla. Vi blev snabbt bara två volontärer kvar, i samma veva byttes det barnhem också. För det första är det mycket längre dit, och i denna värme så blir man snabbt utmattad. Första passet har dessutom blivit längre, vilket egentligen inte borde göra så mycket, men det är mest bara jobbigt nu. Förstå mig rätt. Dom små barnen är fantastiska, men dom kan inte mycket engelska alls och dom bråkar mycket med varandra. Det kastas sten, dom slåss, och dom blir avundsjuk på varandra när dom inte sitter i knät osv osv, och det är så svårt för oss att säga till när dom knappt förstår vad vi säger. Dom vet ju också att vi inte slår dom, så då skrattar dom mest istället när vi försöker säga nej. Man blir väldigt lätt frustrerad helt enkelt. Det är jättesvårt att försöka göra några lekar, just för att dom inte förstår vad vi säger. Så vi sitter bara där med barnen i knäna och gör i princip ingenting, det blir tråkigt i längden. Vi försöker med olika saker, och ibland går det bra, men förmiddagarna ser oftast likadana ut. 

Det har varit lite upp och ner den här veckan i huvudtaget, både med barnen och vuxna. Sen har vi ju varit lite dåliga också vilket inte gör allt bättre. Vi bestämde iallafall idag att vi åker till Cape Coast redan på onsdag, och stannar till söndag. Innan dess ska vi ha pratat med John om allting också, hur det har varit den här veckan, vad vi känner osv. Vi vill att det ska vara så bra som möjligt, och det är det inte just nu. Så därför väljer vi att komma bort en stund, få andas lite, hitta ny energi. Det blir nog bra snart igen :)

Imorgon ska vi åka in till Swedru och köpa presenter, det har vi sett fram emot hela veckan så det ska bli kul. Vi hoppas som sagt på det perfekta shoppingvädret ;) Ha det bra, puss och hej

Hejsan hejsan. Tänk att det redan är torsdag, snart helg ju! På lördag ska vi in till Swedru för att försöka hitta lite presenter, ska bli kul! Jag hoppas att det kommer vara grått och trist väder, inte regn, perfekt vind, inte för varmt = perfekt shoppingväder. Haha ja man kan ju alltid drömma.. På söndag ska vi äntligen åka till stranden, man måste ju pressa nu sista tiden ;) Nejdå, men det ska bli skönt med lite strandhäng. Det blev ju inget sist då vi hade sjukstuga här hemma satt.

Idag efter middagen så försökte vi oss på kladdkakemixen som mamma skickade med i paketet sist. Vi har ju ingen ugn här, så vi fick lägga smeten i en stekpanna och hoppas på det bästa helt enkelt. Resultatet blev bra! Hårt på botten och kanter, resten var smet hahaha.. Det blev ju inte som hemma, men jag tror inte ni förstår hur gott det var. Det är iallafall vad vi har gjort ikväll, såg lite på gossip girl också. Perfekt kväll typ trots magont.

Vill berätta om vad som hände imorse på skolan också. Jag och Johanna gick dit som vanligt och satt oss och väntade. Vi hann bara vinka till några barn innan det var dags för dom att be någon bön och gå morgonmarschen. Medan dom gjorde allt det där så kom det en pojke på cirka 7-8 år, vi märkte ganska snabbt på hans beteende att han hade någon sorts utvecklingsstörning. Han kom först och satt sig bredvid mig, redan då började några barn att skratta. Sen tog han på mina ben där jag är tatuerad, och dom andra barnen skrattade ännu mer. Efter en stund så började han att ta på mitt hår, klappade och drog osv. Då började tom lärarna att skratta åt honom, samt andra vuxna. Den här killen var så himla snäll och gullig, han gjorde inget dumt utan var bara nyfiken. Visst att jag och Johanna också skrattade, men just för att han satt och drog mitt huvud mot honom så att han kunde leka med mitt hår, han var ju helt fascinerad. Vi stod inte flera meter bort och viskade och skrattade åt honom, ett barn kanske inte förstår att det inte är särskilt snällt, men en vuxen människa borde veta bättre kan man ju tycka. Nu vet ju vi att vi är i ett annat land med helt andra regler osv, men det känns så hemskt ändå.

Vi har pratat om det här förut, för det finns en annan äldre kille i byn som dom beskrev som galen. Han kom en morgon vid skolan när vi satt och väntade tillsammans med barnen. Barnen sa till oss att han hade "a crazy mind", att han inte var normal osv. Det här var ju utanför skolan så det var väldigt mycket barn där. Han började göra en massa konstiga grejer och barnen skrattade, sen när han kom närmare så sprang barnen liksom undan. Vissa av barnen blev som rädda. Han gick förbi mig och Johanna och alla barnen, då tog han upp en flaska och kastade mot några stenar som är i mitten precis utanför skolan. Jag försökte att inte titta på honom för mycket då jag själv tyckte att hela situationen var väldigt obekväm, barnen sa att han var galen och vi hade ju ingen aning om vad han kunde göra. Precis efter att han krossat flaskan mot stenarna så tar han upp nånting nytt och går mot mig i full fart, jag står bara där och har ingen aning om vad jag ska göra, då kastar han det han har i sin hand på mig och går förbi. Vissa barn skrattar och jag står bara och gapar mot Johanna. Det var så knäppt alltihop, nu var det inget farligt han hade i handen, men ändå. Efter den här händelsen iallafall, så pratade vi om att han säkert har någon utvecklingsstörning men som man säkert inte ens vet om. Han ses bara som "onormal". Och så är det säkert för människor här, har man någon störning så får man inte rätt hjälp, om man ens får någon hjälp, och det blir nog inte så bra tror vi. Här är man onormal om man beter sig lite annorlunda. Jag fick dessutom veta att lärarna hade sagt någonting om mig idag för att jag lekte med den där lilla killen imorse, men jag fick inte veta vad då det tydligen var något dumt. Så min tanke är, sitter verkligen lärare och säger saker om mig för att jag är snäll mot ett barn, med en störning?! Det är vuxna människor vi pratar om, som dessutom jobbar med barn! Återigen, jag vet att jag är i ett annat land, och att det är en annan kultur och blablabla, men jag tycker att det är så tråkigt hur man ser på "en viss typ" av människor här. Istället för att skratta och peka så kan man väl försöka hjälpa istället!

Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Och förlåt igen för alla dessa inlägg utan bilder!!

Imorse vaknade vi av att det lät som att ett rymdfarkost landade utanför våran dörr, vi vet inte vad det var, men det var väl nått monster till lastbil eller något. Alltså marken skakade typ och det lät så jäkla högt, inte våran bästa morgon helt enkelt.

Efter lunch mötte vi upp John och for in till Swedru för att handla mat igen. Det gick bra som vanligt, och sen for vi hemåt igen. Idag handlade vi Ris, olja, Gari, Kokonte, Peppar, majs, lök, bönor och tvål. Jag tror att det var allt :) Det är så skönt när det går på räls, John kan alla genvägar, samt känner mycket folk. Hade vi gått själv så hade det tagit mycket längre tid, plus att vi säkerligen hade fått betala mycket mer. John får tom ner priserna lite just för att det är till barnhemsbarn, så det är jätteskönt och smidigt! 

Vi åker med nån kille som John verkar känna när vi har handlat sådär mycket, så han kör hela vägen ner till barnhemmet. Hur som helst. Idag när vi var påväg hem så stannade vi till här i Tarkwa där vi bor, också byter den där killen och John plats. Jag och Johanna fattar ingenting, men vi har ju sett hans körkort så det var väl inget mer med det. Haha jag vet inte hur längesen det var John körde, men det verkade som att det var ett tag sen! Vi kom iallafall iväg och det gick bra :) Vi såg hans ansikte i backspegeln och han var så himla glad, hade jag varit rik hade jag lätt köpt en bil till honom. Synd att jag inte är det bara. Men jag tyckte det var fint iallafall att han var så glad över att få köra :) Jag undrar dock hur det är att ta körkort här, kan inte tänka mig att det ens är i närheten som i Sverige. Haha kanske man faktiskt får det i flingpaketen här? 

Nejdå. Men nu ska jag äta lite kex och hoppas på att jag slipper få ont i magen. Min kusin fyller år idag också, så grattis Kidden! :) Ha det bra och hejdåå

Hej och hå. Idag klev vi upp, käkade frukost och gick en svettig promenad till barnhemmet. Ännu ett barn var dålig, så vi tog med oss Michael och Diana och for mot sjukhuset. Idag var det massa folk och det blev en lång väntan, men det gick ju ganska bra ändå.

Vi fick träffa en jättegullig läkare som var duktig på att förklara saker och ting, så det var ju skönt :) Efteråt så köpte vi mat och dricka till barnen då vi hade varit där i 4 timmar, så jag tror att vi åkte hem nöjd allihop. Vi kom fram till efteråt att Johanna får minska på sitt apelsinintag, haha så vi får se om hon mår bättre av det :) Jag lär ju ska börja bada i myggmedel då jag ännu en gång har fått malaria. Men jag överlevde helveteshelgen och nu har jag nya mediciner, så snart är jag 100% fit for fight igen :)

Iallafall så släppte vi av barnen på barnhemmet och for vidare hemåt för lunch. Sen mötte vi resten av barnen på skolan för att gå med dom. Väl på barnhemmet så hjälpte Johanna till med disken medan jag tog tvätten, och till sist badade vi barnen innan vi gick hem igen och åt middag. Det blev ris idag igen haha, jag älskar ju ris men det har blivit lite uttjatat nu.... Men men!

Det var väl allt för idag skulle jag tro, hare braaaa

Jag vaknade upp igår och mådde helt okej, sen gick det utför igen. Febern steg och jag trodde typ att det var min sista stund i livet där ett tag, tror inte att jag har haft sån intensiv och jävlig huvudvärk som hållt i sig någonsin. Fyfan. Idag är det dock mycket bättre och jag kan både stå rakt och se klart igen, haha. Men nu har vi ont i magarna också, det tar liksom aldrig slut. Så idag bestämde vi oss för att det är dags att kolla upp vad det är för fel, så jobbig att vara dålig, dessutom missar vi ju massa tid med barnen. Så imorgonbitti efter frukost åker vi till vårdcentralen i grannbyn, vi tar med oss nya Michael också då han inte varit pigg sen i lördags. Han har inget försäkringskort här än, så då tar dom honom inte till sjukhuset eftersom det är för dyrt. Så då tar vi mer än gärna med honom och betalar för allt!

Då vi inte har varit så mycket på barnhemmet så finns det inte så mycket annat att berätta.. Bara att vi äter ris nästan varje dag och att vi och våra magar är less på det nu haha.. Hade gärna haft pappas kyckling och curry till, men det är inte långt kvar till det så jag klarar mig nog :) Nu ska jag avsluta det här ganska meningslösa inlägget, hoppas ni åt god mat idag och alla andra dagar också!! Ät gärna tacos åt mig, tack och godnatt :)

Jag vet att jag lovade bilder, men det får jag greja med när jag orkar. Idag är det söndag igen = bara fem veckor kvar! Kluvna känslor inför det som ni redan vet. 

Men nu blir det viloläge resten av dagen, ha det bra!

Min huvudvärk som jag försökte sova bort försvann inte, min hals har också blivit dålig. Så idag har jag varit sängliggandes och hemma från barnhemmet. Det känns tråkigt, men så blir det ibland. 

Imorgon tänkte vi åka till stranden över dagen, är jag dålig så sätter jag mig i skuggan eller nått. Vill bara ut ur rummet, och stranden är ju inte särskilt ansträngande att vara på satt. Annars då? Johanna har fått nån hostmedicin som hon blir trött av, så hon är påväg i säng. Jag ska ta nån tablett och spela nå spel på telefonen typ, haha det är fredag och såhär rolig är vi. Men är man inge pigg så är man inte, jag hoppas att Johannas hosta blir bättre och jag hoppas att jag inte får halsfluss. Och det var väl allt. Längtar hem men jag vill inte lämna barnen, får tjuva med mig dom helt enkelt.

Natti

Idag åkte vi till Swedru efter frukost för att börja handla tofflorna till barnen, Och det gick bra! Inga problem alls, så det känns skönt :) Vi hittade dessutom ett nytt och bra supermarket, köpte äntligen ett balsam, samt lite andra roliga saker. Vi får se när vi fortsätter med skohandlingen, nästa vecka skulle jag tippa på! 

Nu tänkte jag försöka sova bort min jobbiga huvudvärk, ha det gott!

Vi vet inte allas historier om varför dom är här, men i de flesta fall så har deras föräldrar gått bort, eller så har inte föräldrarna råd att ha hand om barnen. Vi försökte i början att inte prata så mycket om våra egna familjer, men barnen har själv frågat vad alla heter, dom vill se bilder osv osv. Dom tycker att det är så roligt. Den äldsta killen, Desmond, har tom satt upp bilder på min familj på sin säng. Det är en sån konstig tanke när man sitter där på barnhemmet, att alla dessa barn bor här utan sina föräldrar. Antingen så har dom blivit bortlämnad eller så har föräldrarna gått bort, det känns så hemskt. Det finns ingen här (förutom vi volontärer) som tar upp barnen och kramar på dom, inget gull för fem öre, det är ingen som håller om dom eller nånting. Och när man tänker på det så är det inte så konstigt att barnen kommer springande mot oss varje dag, eller att alla vill sitta i ens knä. För vi gör ju allt det där, vi leker med dom, ger dom uppmärksamhet, vi tar upp dom om någon gör illa sig osv osv. Det känns bara så hemskt alltihop. 

Sen tänker jag ofta på att det här är deras liv. Dom hämtar vatten i hink ur ett hål i marken varje dag, fattar ni att Florence som är 5 år gammal också gör det? Det börjas i tid.. Dom får tvätta alla kläder för hand i smutsigt vatten varje dag, och dom får diska för hand vaarje dag. Här får man gå mycket, och allt bärs på huvudet, förutom bebisar som bärs på ryggen. Dom äldre barnen får hugga ved. Dom klipper hår och naglar med rakblad. Gräset får man klippa med hjälp av en stor kniv. Osv. Det här är deras liv, och jag vet inte hur dom känner inför det, men har man aldrig upplevt något annat så kanske det bara är som det är. Men jag som bor i Sverige tycker att det känns så förjävligt, det är så sjukt vad olika liv man kan leva.

Man inser själv hur bra man har det när man är här.

Idag har det varit en vanlig dag, inget speciellt som har hänt. Jag börjar dock få lite separationsångest, idag när jag satt med Baby i famnen så började jag fundera på hur fasiken jag ska kunna säga hejdå till dessa barn. Det kommer vara en dålig dag.

Det enda vi har inplanerat i kalendern nu är strandhäng resterande helger. En helg ska vi till Cape Coast, samt krokodilstället. Annars blur det bara Winneba över dagen. Det känns skönt, kanske får jag lite färg också! Jag bryr mig inte supermycket egentligen, men det får gärna synas att man faktiskt har varit i ett soligt land i fyra månader :)