sarainafrika.blogg.se

Söndagkväll, snart dags för hemgång. På ett sätt längtar jag hem hur mycket som helst. Jag har haft hemlängtan sen jag satt mig på tåget till Arlanda. Inte för att jag inte vill vara här, självklart inte. Det kommer vara svinjobbigt att säga hejdå till barnen den här gången också. Jag kommer vara skitledsen. Men mitt liv ser lite annorlunda ut nu. När jag kom hem sist så visste jag ingenting. Varken med jobb eller plugg eller nånting. Nu vet jag verkligen vad jag vill, och vad som måste göras. Det är skillnaden nu. Sist hade jag nästan ingen hemlängtan alls, på 4 månader. Nu är jag inte ens här i 2 veckor och vill hem. Det låter verkligen hemskt, så missförstå mig snälla inte. Jag VILL vara här, jag VILL vara med barnen och jag VILL hjälpa till. MEN jag vill också hem. Hem till komvuxplugget, hem till mina vänner och resten av min familj. Hem till mina få arbetstimmar. Hem till honom. Hem till kylan. Jag vill komma hem så jag kan fortsätta med det jag gör. Allt det här är så svårt att förklara. Vissa kanske inte alls förstår mig och då får det vara så. Jag önskar bara att jag kunde vara på två ställen samtidigt. 

 

I och med att jag har kommit lite framåt i livet, med framtidsplaner osvosv (applåder äntligen), så inser jag nu när jag är här vilken perfekt tid jag åkte iväg till Ghana första gången. Jag hade ingen skola, inget jobb, jag visste inte alls vad jag ville med någonting förutom att åka hit. Jag hade ingenting som höll mig kvar förutom min familj och mina vänner. Nu är det annat och därför är jag så jäkla glad att jag åkte iväg just då. Det var perfekt och resan var perfekt och jag kommer alltid att minnas det så. 

 

Nu ska jag njuta mina sista dagar tllsammans med barnen innan jag åker hem <3