bilder
Missa inte mamsen i bakgrunden hahahha
Vi avslutar denna bildbomb med en bild på världens sötaste tjej i sina nya kläder :')
hemgång..
Jahapp. Ikväll går flyget hemåt. Det ska bli skönt att få komma hem igen, jag har saknat och längtat hela resan. Men jag har redan behövt säga hejdå till dom stora barnen, och det var såklart jättejobbigt. Man längtar hem och man vill stanna kvar för att kunna vara med barnen jämt. Berg och dalbana, upp och ner hela tiden. Det känns förjävligt att lämna. Men jag är glad över att vi har organisationen, vi kommer tillbaka och det hjälper mig idag att veta det. Jag vet att det inte är sista gången vi ses. Och på ett sätt är det bra att säga hejdå till dom äldre först, för det är jobbigast. Dom är ju också ledsen. Dom mindre barnen förstår inte och är precis som vanligt. Självklart är det jobbigt, men det blir lättare på något vis att säga hejdå till någon som skrattar och så, än till någon som är ledsen och kramar länge.
Nu ska vi snart äta frukost. Sen tänkte jag duscha och fixa det sista innan det är dags. Jag skriver mer när jag kommer hem.
<3
Idag har jag fotat massa roligt! Mamma delade ut reflexer som var väldigt populärt. Sen tog vi en bilder på varje barn med tomteluva på sig som vi tänkte göra till julkort till faddrarna :)) Alltså det må vara det sötaste jag har sett :') Det var jätteroligt också, alla barnen satt där och log så fint och dom verkade tycka det var roligt också. Så det blev väldans lyckat!
På förmiddagen krattade mamma ihop allt skräp och eldade upp det, medan jag och de andra volontärerna satt och tvättade kläder. Vi gick in till Tarkwa för att handla vatten. Jag bar det på huvudet nästan hela vägen och på slutet så var jag tvungen att ta av mig skorna pga skavsår. Inte bra att gå så långt i nya flip-flops. Så jag avslutade den här resan med att bli förkyld igen, samt med två smärtsamma skavsår mellan tårna. Wohoo!
Efter middagen, som bestod av ris, nudlar, tomatgrej och lite kyckling, så gick alla ut för att be för två personer som mamma känner. Dom är sjuka, så alla stod i en ring och höll händer, och klappade händer, och bad. Jättefint! Sen så satt vi med barnen i "korridoren" och myste på. Stora Michael ville att jag skulle sjunga, haha jag kan inte sjunga och att sjunga framför folk är ju svinläskigt. Men jag kom på att jag kunde visa dom Cup Song, så vi satt resten av kvällen och spelade på muggen och sjöng. Alla var med och ingen grinade, LYCKAT!! Och jättemysigt och roligt :))
Nu ligger vi i sängen och ska sova. Jag har packat ihop lite under dagen men tar det sista imorgon. Redan dags för hemgång, svårt att förklara hur det känns.
God natt
varmt varmt varmt
Näst sista natten i Ghana för denna gång. Blandade känslor som vanligt inför det. Känns rent ut sagt förjävligt att behöva säga hejdå igen. Jag vill ju vara här men jag vill hem också. Men det är som det är. Jag är jätteglad över att snart vara hemma, jag vet ju nu att barnen har det bra och jag lär ju dessutom komma hit igen. Men det är själva hej-dået som är jobbigt såklart.
Iallafall så. Inatt har jag sovit hur dåligt som helst. Jag somnade sent, och sen har jag vaknat hela natten till och från. Jag har inte svettats, men det har varit obehagligt varmt. Vi hade bara el de två första nätterna, så vi har inte haft någon fläkt på rummet sen dess. Efter frukost blev fick jag ganska ont i magen så jag vilade lite. Det blev bättre sen och då klev jag upp och möttes av stekande sol ute. Jag hjälpte dom andra volontärerna med tvätten och sen var det dags för dom att gå hem på lunch. Jag fick ris och bönor blandat med nån tomatgrej. Det var jättestarkt och jag hade ont i magen så det blev inte så mycket äta för mig.
Dom minsta barnen hade skola så jag la mig i sängen och lyssnade på musik. Nånstans där somnade jag och vaknade inte förrän mamma kom hem. Hon har varit i Swedru idag och handlat en massa massa grejor. Bl.a. tvätthinkar, flip-flop till alla, ringklocka, nånting för att kunna hänga upp tvätt på, tvålar, osv. Så när jag klev upp hjälpte jag till med disken, sen skulle vi börja fota varje barn enskilt. Det var lite rörigt men det gick ganska bra med Desmonds hjälp :) Efter det fick varje barn gå fram två och två för att prova flip-flops. Alla var jätteglada för allt och det är så roligt att se att det uppskattas.
Imorgon är min enda plan att fota så mycket jag kan. Ju mer bilder desto bättre! Annars vet jag inte vad som händer. Jag och mamma lär ju ska packa mot kvällen. Jag hoppas iallafall på en sista volleybollmatch med grabbarna efter skolan deras. Så vi får se vad som sker. Nu ska jag lyssna på lite musik innan det är sovdags.
Natti
söndagstankar
Söndagkväll, snart dags för hemgång. På ett sätt längtar jag hem hur mycket som helst. Jag har haft hemlängtan sen jag satt mig på tåget till Arlanda. Inte för att jag inte vill vara här, självklart inte. Det kommer vara svinjobbigt att säga hejdå till barnen den här gången också. Jag kommer vara skitledsen. Men mitt liv ser lite annorlunda ut nu. När jag kom hem sist så visste jag ingenting. Varken med jobb eller plugg eller nånting. Nu vet jag verkligen vad jag vill, och vad som måste göras. Det är skillnaden nu. Sist hade jag nästan ingen hemlängtan alls, på 4 månader. Nu är jag inte ens här i 2 veckor och vill hem. Det låter verkligen hemskt, så missförstå mig snälla inte. Jag VILL vara här, jag VILL vara med barnen och jag VILL hjälpa till. MEN jag vill också hem. Hem till komvuxplugget, hem till mina vänner och resten av min familj. Hem till mina få arbetstimmar. Hem till honom. Hem till kylan. Jag vill komma hem så jag kan fortsätta med det jag gör. Allt det här är så svårt att förklara. Vissa kanske inte alls förstår mig och då får det vara så. Jag önskar bara att jag kunde vara på två ställen samtidigt.
I och med att jag har kommit lite framåt i livet, med framtidsplaner osvosv (applåder äntligen), så inser jag nu när jag är här vilken perfekt tid jag åkte iväg till Ghana första gången. Jag hade ingen skola, inget jobb, jag visste inte alls vad jag ville med någonting förutom att åka hit. Jag hade ingenting som höll mig kvar förutom min familj och mina vänner. Nu är det annat och därför är jag så jäkla glad att jag åkte iväg just då. Det var perfekt och resan var perfekt och jag kommer alltid att minnas det så.
Nu ska jag njuta mina sista dagar tllsammans med barnen innan jag åker hem <3
:D
Hejhej :) Vilken skön dag det här har varit. Fast lång. Jag sov ut enda till halv nio imorse, det är bra gjort det med allt detta ljud omkring sig må ja säga :)) Jag klev upp och gick ut en sväng, gick mest omkring med nått barn i handen och så. Sen gick vi in och åt frukost, rostade mackor med stekt ägg på, gottgott! Igår fick vi havregrynsgröt och det var magiskt! Jag lärde mig äta det förra gången jag var här och det var typ det bästa på hela dagen. Jag har försökt göra egen nån gång hemma men det blir inge bra. Så jag blev väldans glad när vi fick det igår :))
Efter frukost var vi inne på rummet ett tag. Sen gick vi ut och jag tog lite kort när dom klätt om till kyrkkläder = mycket av kläderna dom fick igår :) När dom hade gått till kyrkan så började jag och mamma att städa rummet som dom minsta har lektion i på vardagarna. Så nu ser det fint ut :)) Mamma och Elisabeth har varit väldans duktiga här i veckan och fixat och städat ett rum där dom ska ha alla kläder också. Gjort fina skyltar över korgarna osv, så nu hoppas vi att den ordningen håller i sig :)
Efter städningen så satt vi oss och tvättade våra handdukar, och tröjorna som jag använder mest. Det gick ju snabbt det. Värmen va jävlig och jag längtade efter regn. Killarna började prata om att vi borde simma i floden och jag fattade inte alls vad dom pratade om. Jag hade ingen aning om att det fanns en flod i närheten ens. Men det slutade med att vi gick dit och badade en stund. Det var så jäkla skönt! Det var svalt hela tiden och för en gångs skull så svettades vi inte. Magiskt!
När vi var klar med badandet så gick jag och la mig på rummet ett tag. Mamma delade ut lite leksaker och tog lite kort. Vi fick frukt till lunch och sen spelade vi volleyboll med killarna idag igen. Jag och mamma blir som syskon som alltid tävlar när vi är i olika lag. Vi retas om vem som leder osv osv och sen när mamma ramlade på rumpan så höll jag seriöst på att skratta ihjäl mig. Det är på riktigt det roligaste som har hänt hittills. Om jag ändå hade fått det på film alltså :')
Efter volleybollen som mamma på något vis vann??? Så skulle vi spela fotboll. Jag tog på mig rollen som coach och satt mig på sidan. När matchen var slut så hade jag hunnit med allt annat än att coacha mitt lag haha.. Till exempel så fick jag en hink med kallt vatten över mig, blött men magiskt skönt!
Sen dess har jag läst nån tidning, kastat lite frisbee med Baby, mamma har läst nån bok för barnen, osv.
Vi fick jam och stew till middag, sen har vi varit ute med barnen en liten stund. Nu gick vi precis in trots att det är lite tidigt (18:42). Det har varit en jäkligt lång dag idag. Nu måste jag smörja in mig i myggmedel innan läggdags. Jag fick nästan inga myggbett alls här i Tarkwa sist jag var här, bara när vi va ute och reste. Nu har jag överallt. Whyyy?? :(
klädutdelning
Hejhejhejs. Idag har mamma och Elisabeth varit in till Swedru och handlat lite klädkorgar, nån kratta, kritor och pennor, tvålar, leksakslådor osv, till barnhemmet. Jag var kvar på barnhemmet och körde en hård volleybollmatch med grabbarna. För mitt lag gick det lite trögt i början men vi kom igen och vann tillslut efter 170 matcher typ. Det var så jäkla varmt och när regnskuren kom var ingen lyckligare än jag. Men det gick ju över och det blev tyvärr svinvarmt igen. Efter det vare det dags för frukt för min del. När jag ätit klart så gick jag ut och spelade fotboll med samma killar som på volleybollen. Haha killarna förstår inte riktigt att jag spelar fotboll hemma, och dessutom är målvakt, efter att ha sett mig spela här. Dom tycker att jag är rätt dålig, haha men men så får det väl vara då :)
Vi fick tidig middag för att det inte blev någon riktigt lunch. Nudlar, ris och nån gegga till. Sen delade vi ut kläder till barnen, och jag har knäppt jättemycket kort :) Barnen blev jätteglada och alla var så snälla och tog i hand efter och tackade och sjöng. Jag vilade en stund och sen spelade vi lite mer fotboll. Det blev tidig ingång på rummet idag. Solen har tagit och det har blivit en del aktiviteter, så jag är som vanligt jättetrött. Jag vet inte varför, men jag var inte lika trött sist jag var här. Kanske är det pga att jag varit halvsjuk sen jag kom hit, kanske för att jag är 1 år äldre. Haha vem vet ;) Min hals och min röst är nästan helt återställd iallafall, och det känns hur skönt som helst. Så nu hoppas vi att det håller i sig!
Natti natti
kortisinlägg
Ohoj idag har jag sovit massor efter en sömnlös natt. Efter lunch satt jag mig i solen och diskade. Barnen hade lektion så då gick jag och vilade lite = sov. Mamma och en annan volontär, Elisabeth, har rensat och sorterat kläder. Jag har gått runt och burit på grinande barn hela dagen. Vi har knäppt lite kort, surrat med dom äldre barnen när dom kom hem från skolan, jag har försökt lära några av dom mindre barnen att kasta frisbee, haha inte det lättaste ;) Mamma har surrat med John igen om lite planer för barnhemmet. Pga allt mitt sovande så är kollen på denna dag lite dålig. Men efter våran middag, som bestod av red red, så var vi med barnen en stund innan vi gick in till oss.
Trots allt sovande så kommer jag somna snabbt idag. Värmen gör att man blir så jäkla trött om kvällarna, sen är det ju ingen barnlek att ta hand om 40 barn heller haha ;) Så nu är det sovdags för mig, mamma sover redan hon. Natti natti :*
trött
Hejsan :) Jag började ju läsa en bok igår, jag tänkte väl läsa litegrann innan jag skulle sova. Men jag blir så nyfiken så jag hade lika gärna kunnat läst ut hela boken. Men efter mer än halva boken och klockan var 22 så kände jag att det var dags att lägga ner. Haha även att jag tycker att 22 är sent här..
Jag är fortfarande krasslig och hängig, så jag var lite svårstartad imorse hehe. Jag låg i sängen enda tills frukosten och efter den tog jag ett bucket bath. Barnen hade lektion under tiden, så vi håller oss undan då eftersom barnen blir lite galna när vi är med. Mamma ringde John och sa att vi var redo för Sweddan, så vi väntade på honom ett tag innan han kom hit. Väl i Swedru så var vi typ exakt överallt. Och det var så fruktansvärt varmt, och det tog liksom aldrig slut. Vi bara gick och gick och det var så svettigt och jag är hängig och fötterna gjorde ont och allt va det var. Haha som ni kanske märker så tycker jag inte om värme så mycket, så Ghana är väl egentligen inte direkt det ultimata stället för mig, men det går ju bra ändå.
Från Swedru fick vi med oss lite allt möjligt. Vi håller på att kolla på hur vi ska kunna förbättra "köket" deras. Så vi kollade lite priser osv idag på såna saker. Annars så köpte vi sopkvastar, nå korgar som vi ska lägga kläder i, nån hink, skopor till bucket bath, osv. Lite nödvändigheter helt enkelt :)
När vi kom hem så lagade Juliette min favvolunch åt oss här på barnhemmet. Nudlar och ägg <3 Hon är snäll hon! Barnen hade lektion så jag la mig och vilade en stund, läste lite i boken. Vaknade några timmar senare av att mamma kom och väckte mig. Haha vilken powernap.. Sen dess har jag varit med barnen. Prince har varit dålig sen igår. Men nu ikväll verkade han va på topp igen. Så det är ju skönt :) Baby fick nån dipp och grinade på där ett tag, sen blev han skitglad. Han somnade på min rygg och då la jag honom i sängen där han fortsatt sov. Max 5 minuter senare kommer han ut och ler från öra till öra och skrattar. Haha där snackar vi powernap!
Klockan är inte ens 21 här och jag kommer att somna på en sekund efter det här. Haha det är inte som hemma här inte. På tal om hemma så hörde jag att det var snöstorm och -12 ute??? Va sjukt! Känns dock väldigt skönt att slippa svettas såhär så länge till. Jag är väl ingen snöfantast men på senare år så har jag faktiskt börjat tycka om vintern. Tror dessutom att den här vintern kan bli väldans bra :)
Jag hoppas att ni har det bra där hemma! Det är som vanligt blandade känslor i detta land. Jag älskar barnen och det suger att behöva lämna dom igen. Samtidigt som jag har har mer att komma hem till denna gång. Det är klart jag längtar hem. Önskar att jag kunde ta med hela barnhemmet och ställa det på gården hemma, det låter väl hur bra som helst?
Nä nu måste jag njuta av mina sista dagar. Jag hoppas jag blir frisk så jag slipper gå runt och va trött och hängig hela dagarna. Annars får det bli så. Måste ta vara på det här <3
Godnatt
regn
Jag vaknade imorse av att mamma klev upp. Jag var svintrött så jag sov lite till. Mamma väckte mig igen lite senare och då kom även några av dom mindre barnen och ropade på mig. Så det var bara att kliva upp haha :) Vi fick våran frukost som bestod av "rostat" bröd med ägg i. Frukosten är det godaste målet under dagen så jag är nöjd :))
Efter frukosten så har vi varit med barnen, vi försökte ha lektion med dom minsta barnen som dom brukar ha nuförtiden. Och det var väldigt svårt att få barnen att sitta still på sina platser (=omöjligt), dom skrek och hade sig, och när dom knappt kan någon engelska så förstår dom inte heller. Men det var roligt ändå. Att se vilka nivåer dom ligger på. Det märks ganska väl vilka som verkar ha lättare i skolan än andra, sen har det nog mycket att göra med hur bra man är på att lyssna också. Vissa barn tyckte det var roligare att hålla i taveltrasan än att räkna högt liksom.
Efter en massa stök och skoj med det där, så gick jag och vilade lite. Min förkylning är fortfarande i samma skick och jag är ganska hängig. Jag hostar på nätterna så jag sover mindre. Också måste jag ta i så mycket när jag pratar så jag blir helt slut. Egentligen borde jag vara tyst och vila stämbanden (hahah) eller vad det nu är, för just nu får jag bara ondare i halsen och rösten blir inte bättre. Så jag hoppas verkligen att det går över snart, vill ju vara på topp nu när jag är här! Ber på mina bara knän också att jag slipper ha så ont i öronen när vi flyger hem.
Medan jag låg och sov så var mamma ute och tvättade kläder. Hon försöker gå och plocka skräp för att sen lägga det på ett och samma ställe istället för att det ska ligga överallt. Så hon vill lära barnen att kasta skräpet i "skräpkorgen", så vi märker väl om dom förstår vad Mami menar eller om det fortsätter vara stökigt haha..
Annars så har jag och mamma suttit och pratat med John idag om vad som skulle behövas osv. Pratat lite idéer och sådär, vi gav honom lite presenter också och han blev jätteglad :) Det började regna lite medan vi satt och prata, sen bestämde vi oss för att gå och hälsa på Juliette som jag bodde hos förra gången jag var här. Vi hann bara gå upp till vägen så slutade det regna. Jag tog av mig regnponchon för den är bara i vägen, sen regnade det ingenting förrän vi var mitt i byn. Då började det ösa ner, och blåsa, det regnade så sjukt mycket och där gick vi. Dom enda som inte stod under tak haha.. När vi kom ner till Jullan så kom hon precis gående, så när vi såg varandra började vi springa mot varandra haha, som i värsta filmen ;) Det var jätteroligt att träffa henne! Vi satt och pratade lite, också visade jag mamma lite omkring. Sen gick vi tillbaka till barnhemmet.
Vi stod på gården idag och pratade om allt som är annorlunda sen sist jag var här. Och det är massor massor och bara till det bättre. Tex så har dom väldigt mycket egenodlade växter, som kryddor och tomater osv. Och det är ju skitbra för dom! Dom använder ju massa såna saker när dom lagar mat, så det sparar dom in pengar på. Bra bra! Dom har riktigt golv nu, hela barnhemmet är målat, el är draget osv osv. Så det är ju jättebra!
Eftersom det regnade så mycket så blev barnen ganska trötta och somnade. Så när vi kom till barnhemmet var det jättelugnt. Sen kom barnen ut en och en och satt sig i varsin famn. Så det blev en massa mys där ett tag :) Det fanns inte så mycket och göra då det regnade så alla satt eller sprang runt i korridoren hela kvällen. Vi smög iväg och käkade middag, kryddat ris och kyckling, hyfsat gott :)) Sen gick vi tillbaka nån timme innan vi gick in hit på rummet. Barnen var helt hyper ikväll så vi hade fullt upp :) Nu ska jag börja läsa en bok en stund innan jag somnar. Imorgon ska vi till Swedru med John :)
på barnhemmet
Jag sov som en stock inatt. Vid frukost imorse så träffade vi Tina som har hjälpt oss så mycket, samt andra volontärer. Vi fick följa med på deras tur i huvudstaden som alla volontärer gör under introduktionsveckan. Jag har ju gjort det där förut, men det var ju trevligt att surra med dom andra och mamma tyckte nog det var kul att se hur det var och sådär.
Efter turen åkte vi tillbaka till hostlet och sen skulle vi åka på en gång till Tarkwa. Vi fick åka Jeepen eftersom vi bara var 3 stycken (det är en annan volontär med oss), så det var ju skönt med tanke på alla väskor och så :) Vi mötte John i Swedru och han blev så himla glad när han såg oss, och vi med såklart! Vi bytte till en taxi i Swedru och sen åkte vi direkt till barnhemmet. Jag och mamma trodde att vi skulle bo med Johns familj, men det visade sig att vi skulle bo på barnhemmet! Hela huset ser helt annorlunda ut och det är jätteroligt att se hur långt dom kommit. Vi fick höra att det varit typ 20 män här igår som hade fixat vårat rum så det skulle bli klart tills vi kom, "for the swedish ladies", haha gulligt :')
När taxin åkte in på gården så blev barnen helt till sig, dom sprang bredvid bilen och skrek i kör och allt va det var, och när taxin stannade så slet dom upp dörren och skulle kramas osv. Så jäkla jäkla roligt att träffa dom!! Känns fortfarande sjukt att jag faktiskt är här igen.
Till middag fick vi ris och nån grön grönsaksgrej. Jag har ätit det här förut och det går ner, men jag äter faktiskt hellre riset med tomatgeggan och fisken istället.. Varma grönsaker är inte min grej riktigt så. Men men, det är bara att stå ut :)
Vi har lagt oss nu då vi är rätt trötta. Men jag skriver imorgon igen, natti :)
framme :D
För exakt 1 år sedan så låg jag här där jag är nu. I samma land och på samma hostel. Men denna gång har jag min mamma med mig och det känns jätteroligt!
Resan hit kändes lång. Vi hade hela två tågbyten till Arlanda. I vanliga fall gör väl inte det så mycket, men vi hade två stora väskor (46kg) var med oss att dra på. Så det var väl dom jag blev mest less på. Tillslut kom vi fram till Arlanda där vi var tvungen att vänta några timmar innan vi kunde checka in våra väskor. Efter det gick vi och käkade en skagenmacka till frukost. Första flyget till Istanbul gick ganska fort. Jag halvsov hela vägen och så, men på det andra flyget till Accra så gick tiden så fruktansvärt sakta. Jag sov ganska mycket, men det var som att tiden stod still. Vi hade suttit hela natten/dagen så jag hade jätteont i rumpan (haha), jag är förkyld och har ingen röst, så mina öron var typ redo att explodera när vi skulle landa. Jag satt och grina och jag hade kunnat hoppat ut genom fönstret bara för att få landa snabbare, det hade typ gjort mindre ont än mina öron.
Väl inne på flygplatsen gick allting bra, tills vi kom till rullbandet med väskor. En väska var såklart inte med och jag kände bara Just my luck. Båda gångerna jag har varit till Thailand så har min väska inte kommit med hela vägen, så jag vet hur processen går till. Som tur är så går det bra ändå. Vi har alla våra necessärer och alla våra egna grejer i en annan väska, den som inte kom med är det kläder och skor till barnen som vi inte har någon brådska med att dela ut. Så det var ju tur i oturen kan man säga. Tråkigt bara när ens grejer inte kommer med. Men men :)
Vi blev upphämtade och for sedan hit till hostlet. Nu ligger vi i sängen och ska sova. Snart får vi träffa barnen wohoo! God natt :)
Mot Ghana
Tjohej, snart kliver jag på planet som tar hos vidare till Ghana! Äntligen äntligen äntligen!!
21
Hejsan hejsan! Gud va tiden går, snart är det ett helt år sedan jag åkte till Ghana. Men nu är det också snart dags för mig att åka dit igen och det känns makalöst bra! Denna gång är mamma med mig och det ska bli så jäkla kul! Vi må bara ska vara där i en vecka, men bara en enda dag med barnen hade gjort så mycket för mig så det gör absolut ingenting. Vi kommer få ta vara på dagarna extra mycket nu, och det är ju bara bra så :))
Min nedräkning visar 21 dagar och den känslan är magisk! Min första kväll i Sverige efter att jag kommit hem från Ghana, så brast jag i tårar för att jag redan saknade barnen så mycket, jag visste inte heller när jag skulle få träffa dom igen. Och nu är det så jäkla nära, förstår det knappt själv.
Bilder kommer givetvis när jag kommer hem igen! Pusshejj
Childrens home
Som jag nämnde tidigare när jag var i Ghana så startade min mamma en insamling här i Sverige till barnen. Vi hade inga stora förväntningar alls, men det visade sig att mer människor än jag någonsin kunde ana ville hjälpa till.
<3
Efter att jag varit där ett tag så mejlade mamma mig om att hon funderat mycket på om vi skulle försöka fortsätta hjälpa till även när jag kom hem. Om vi skulle försöka starta någonting. Jag tyckte det lät jättebra och självklart vill jag hjälpa till så mycket jag kan. Vilket min mamma också kände. Medan jag gjorde mitt där borta i Ghana så fortsatte mamma hemma i Sverige tänka på vad vi kunde göra. Vi mejlade när vi kunde och bollade lite idéer.
Idag har vi en välgörenhetsorganisation just för Hope for orphans childrens home, barnhemmet jag var på. Jag är väldigt stolt över att jag åkte till Ghana och gjorde den här resan, men jag är också väldigt stolt över det här vi jobbar på nu. Jag älskar dom här barnen och jag är så jäkla tacksam över alla människor som hjälper till. Alla medlemmar, faddrar, dom som bidrar med pengar och kläder. Utan dessa människor skulle inte det här gå. Vi gör allt vi kan så länge det går.
På våran hemsida kan dom som vill läsa mer:
http://www.childrenshome.se
<3
Idag saknar jag barnen jätte jättemycket. Jag var hemma hos mamma igår och kollade på en massa filmer därifrån och alla minnen kom tillbaka. Jag blir så varm i hjärtat, men också ledsen. Jag hatar att jag inte kan träffa dom när jag vill och jag hatar att det är omöjligt att vara på två ställen samtidigt. Jag vill ju se dom växa upp, vad dom lär sig. Jag vill spela fotboll och klappa händer, vill ha dom sovandes i min famn för det är bland det mysigaste som finns. Dom får gärna snora ner alla mina tröjor för det spelar ingen roll, jag vill bara vara där med dom så jag kan se att allt går bra. Kontakten med John hjälper massa och det är skönt att höra att dom har det bra och att dom mår bra. Men jag vet ju att ingen plockar upp barnen när dom är ledsen. Det är ingen som tröstar dom om dom gjort sig illa. Dom får absolut ingen närhet och det gör ont i mig att veta att det är så. Och nu när jag är hemma så tror jag att det var bland det viktigaste jag gjorde där borta. Att visa att jag bryr mig, att trösta, att hålla om.
Ibland minns jag saker som när vi gick till barnhemmet varje dag. Hur stenarna i marken gjorde ont under fötterna för att flip-flopsen var så slitna. Hur hett solen stekte när vi gick med lunchen till skolan. Hur riset smakade och hur svettigt det var exakt hela tiden. Jag minns det dåliga men tänker mest på allt det fina. Som alla gånger vi kom till barnhemmet. Tänk er när nästan alla barn kom springandes och skrek "Please Madame welcome" högt i kör om och om igen. Man kunde rent ut sagt ha en jävla skitdag, men så fort man hörde barnen så blev det genast lite bättre. Att några som nästan inte har någonting, kan smitta av sig av sin glädje till någon som har "allt" i jämförelse. Det är helt otroligt. Jag kan inte nu och kommer aldrig kunna förklara helt och hållet hur dessa barn fick mig att känna.
saknar
Klädpaket påväg!
Hejsan! Jag tänkte bara uppdatera en snabbis och säga att mamma skickade ett till paket med kläder till barnhemmet igår. Jag har skickat med en kamera så förhoppningsvis kan John skicka bilder till oss, då kommer jag självklart att lägga upp här.
Det finns fortfarande massor med kläder kvar, och jag tycker det är overkligt va snälla människor det finns som har hjälpt och hjälper oss så mycket med både kläder och pengar. Tack snälla ni <3
Saknar
Det känns lite som att jag har drömt alltihop.
<3
filmkvällen
påminnelse
Mammas insamling till barnhemmet fortsätter även fast att jag har kommit hem. Pengarna går som sagt till mat, sjukhusbesök, ved, tvål, dricksvatten, och en massa annat nödvändigt som barnhemmet behöver. Tack återigen för all hjälp,
det är guld värt <3
Swedbank
Clearingnr: 84202
Kontonr: 9348979734
<3
Nya tofflor
Här delade vi ut alla tofflor till barnen, det var så jäkla kul! Jag och Johanna hade satt upp vimplar i taket, och barnen blev helt galna när dom såg alla skorna. Sen fick dom sätta sig och vänta på sin tur att gå upp och prova ett par. Alla satt och hejjade på, klappade i händerna och hade sig. När man hade hittat ett par som passade så fick barnen gå en liten vända och visa upp sig, det var väldigt roligt och tofflorna blev väldigt uppskattade. Kul! :)
Hemma
Vilket äventyr det här har varit. Jag har sett, upplevt och känt saker jag inte trodde var möjligt. Och nu är det över, 4 månader har gått och nu ligger jag hemma i mitt eget rum igen. Så konstigt det känns.. Nu kan jag ju bara se barnen på bild, saknar dom så mycket.
Mina känslor och tankar var verkligen en berg och dalbana sista dagarna innan jag åkte till Ghana. Jag längtade samtidigt som jag var livrädd. Jag skulle ju äntligen få åka och göra det jag velat i flera år, men när det var så nära så blev jag rädd också. Jag älskar att resa, men jag älskar även att vara hemma, nära min familj och mina vänner. Att vara ifrån sina nära så pass "länge" var skrämmande för mig, jag trodde helt allvarligt att jag skulle grina pga hemlängtan flera gånger i veckan. Nu kan jag dock meddela att dom enda gångerna jag grinade var när Svea och Isabelle åkte hem, samt några gånger när jag och Johanna kollade på serier haha.. Och nu när jag själv åkte hem förstås. Visst, ibland hade jag hemlängtan och självklart saknade jag min familj och mina vänner, men så fort man kom till barnhemmet så tänkte man inte på så mycket annat än just barnen. Så hemlängtan var egentligen aldrig något stort problem, inte alls på den nivån jag trodde innan jag for iallafall. Det som var värst under där här resan var maten, att hela hela tiden få äta ris och fisk och nästan ingenting annat. Vi pratade om maten här hemma i Sverige varje dag, om hur sugen vi var på något gott, om hur det skulle vara att äta när vi kom hem igen, osv osv. Sen var ju allt det där med att det inte fanns rinnande vatten, riktigt dusch, att man var tvungen att handtvätta osv, jobbigt. Det gick ju bra och det vande man sig vid, men även det var värre än min hemlängtan. Jag har hela tiden tänkt att jag kommer hem igen, det varar inte förevigt och jag kan stå ut med att leva såhär ett tag. Visst har jag klagat mycket, på både värmen, på maten, på strömavbrotten osv osv,
men det hade nog dom flesta gjort.
Jag kommer ihåg när det hade gått en vecka, jag och Svea var på ett internetcafé och det kändes så sjukt att det redan hade gått en vecka, haha.. Efter det rann tiden iväg. Johanna och Isabelle kom hit, vi reste, badade i vattenfall och myste på i Cape Coast. Vi matade apor och gick på läskiga hängbroar långt uppe i träden. Vi blev en liten familj och helt plötsligt hade det gått 7 veckor och det var dags för min käre sambo Svea att åka hem. Det hade redan gått 7 veckor, tiden hade gått så snabbt. En vecka senare var det Isabelles tur. Jag och Johanna åkte till Cape Coast över nyår och där blev det 2014. Nu var både julafton och nyår över och det kändes så konstigt, tiden gick ju så snabbt och halva tiden hade redan passerat. Jag flyttade ner till Johannas rum och nu var det bara vi två kvar, hur skulle det gå? Skulle det bli jobbigt att bara vara vi två med alla dessa barn? Men det blev aldrig så. Jag och Johanna kom så himla bra överens. Vi pratade flera gånger om det i slutet, att vi aldrig diskuterade eller någonting. När det väl började bli något tjafs så skämtade vi bara bort det. Och när man är med en och samma människa dygnet runt i 2 månader som man kommer bra överens med, samt hela dagarna dom två månaderna innan, så blir man nära. Vi kunde prata om det som kändes jobbigt, och samtidigt så skrattade vi ihjäl oss åt någonting varje dag. Johanna vet väldigt mycket om mig nu, saker som jag inte alls skulle berätta för vem som helst. Så jag har inte bara fått vara med några av världens finaste barn, utan jag fick ju lilla familjen på köpet också.
Min sista tid på barnhemmet var jobbig, för trots att jag redan hade bestämt mig för att komma tillbaka, så var det ju hur jobbigt som helst att behöva säga hejdå. Jag försökte krama extra länge, hålla deras händer extra hårt, sen var jag tvungen att åka. Det var så hemskt, men nu är det gjort. Jag hade en jättebra sista kväll med barnen. Jag köpte mat, dricka, popcorn och ingredienser till att kunna baka ballfruits (nästan som munkar). Vi såg på film som vi har gjort varje gång kvällen innan någon av oss åkt hem. Barnen älskar det och det är verkligen supermysigt. Vi må ha sett samma film alla gånger, och alla barn förstår inte ens vad dom säger, men dom skrattade och hade sig ändå. Det var iallafall väldigt roligt och fint att få se barnen så glada över något som är vardag för oss här i Sverige. Så jag är glad över att jag fick en fin sista kväll, det betydde jättemycket för mig. Desto jobbigare var det dock att kliva upp på morgonen och inse att det var dags att kramas hejdå. Det var förstås mindre roligt, jättehemskt och tråkigt för att vara exakt. Då jag blev informerad att jag skulle bli hämtad ganska tidigt så blev mitt hejdå ganska hastigt. Efter alla kramar så följde barnen med upp till vägen för att säga ett sista hejdå. Dom ropade i kör flera gånger och det blev väldigt känslosamt. Det var så jobbigt att vända sig om och vinka då jag visste att jag kanske aldrig kommer träffa några av dom igen. Fy. Det om något gjorde ont i mitt lille hjärta. Men det tröstar mig att jag kommer tillbaka. Det finns inget annat. Jag måste tillbaka, och jag vill aldrig sluta komma tillbaka heller. Tills dess får jag kolla på alla mina bilder och tänka tillbaka.
Nu när jag har kommit hem och tänker tillbaka på allt så förstår jag det inte riktigt. Jag har levt ett helt annat liv där borta, med helt andra människor. Det känns lite som att det aldrig har hänt, för det är så långt borta nu. Jag må minnas vad jag har gjort, men annars så har jag bara mina bilder. Det är fortfarande en omställning det här, att komma hem och leva mitt liv här igen. När jag vaknar på morgnarna så är det konstigt att Johanna inte är här, när klockan är 11 på morgonen här så tänker jag att det är dags att gå till barnhemmet, och att äta med vänster hand är jättekonstigt haha, osv osv. Jag tänker på barnen och Johanna hela tiden, och jag önskar att jag kunde vara där, men samtidigt så är jag så glad över att få vara med min familj och mina vänner igen. Om man ändå kunde vara på två ställen samtidigt.
Det jag vill säga är: att den här resan har förändrat mitt liv. Jag har insett hur bra vi faktiskt har det här i Sverige. Jag har sett mycket hemskt, haft jobbiga dagar, men jag har också fått känna sån lycka. Trots att dessa barn inte har mycket, så har jag aldrig sett så fruktansvärt glada barn. Deras ansikten när vi kom till barnhemmet är bland det finaste jag har sett, sån lycka, sån kärlek. Jag har gjort mitt bästa med den här resan, gjort mitt bästa med barnen och allting annat också. För mig har det varit en utmaning, att leva i ett annat land. Jag är både blyg och rädd för väldigt mycket, och det här har hjälpt mig samtidigt som jag har fått hjälpa andra. Jag har lärt mig så mycket, och nu är det bara att fortsätta leva. Jag kan säga nu att jag klarade det. Jag klarade det bra och jag är glad över att jag faktiskt tog tag i det jag vill göra och åkte iväg. Jag må ha levt fattigt med myror i sängen, vatten i påse, strömavbrott och extra svettiga nätter, smutsiga kläder, dålig mat, osv osv. Men vad spelar det egentligen för roll när man har fått tillbringa fyra månader med några av jordens finaste barn? Jag har inte levt särskilt roligt, men det hörde ju till. Dock är det människorna som jag lärde känna i Ghana som gjorde min resa magisk, så tack för dom här fyra månaderna. Jag har också lärt mig att livet är för kort. Det kan förändras på bara några sekunder, och man borde göra det man vill göra, det man drömmer om. Vi lever bara en gång, och so what om man råkar göra några misstag på vägen? Jag ser gärna att jag ångrar några av mina val när jag är gammal, än att jag ska ångra allt jag aldrig gjorde. Så efter allt resande, allt roligt men också jobbigt hälsande varje dag flera gånger om dagen, alla barn, alla andra människor, alla skratt, alla nya erfarenheter, all svett, Johanna, Svea, Isabelle, alla er där hemma som hjälpt till att skänka både kläder och pengar, min familj och mina vänner som peppat mig, alla infekterade sår och två omgångar malaria, Cape Coast, och trots allt jäkla ris, så är jag mer än nöjd. Tack så hemskt mycket.
Sista uppdateringen i Ghana
Jaha jaha, så den här dagen kom tillslut. Tiden har ju gått fruktansvärt snabbt, men trots det så känns det så konstigt att det här är min sista dag, och mitt sista blogginlägg här i Ghana.
John kom förbi igår efter lunch, efter lite surr så bestämde vi oss för att åka in till Swedru för att handla maten till idag. Det blir ett litet hejdåkalas med ris, kyckling, ägg, popcorn, dricka, och ballfruits. Vi ska dessutom dela ut alla tofflor till barnen, samt ta med paketet som kom härom dagen från mamma. Ikväll efter middagen så ska vi se på film och mysa på, jag och Johanna avslutar dagen med en övernattning. Jag tror och hoppas att det blir en perfekt sista kväll med barnen, det ska bli så kul!
Idag har vi tvättat våra kläder, så sen dess har jag gått omkring i handduk just för att jag inte har några kläder, haha.. Efter tvättningen så började jag packa, och snart är jag klar. Reseoutfiten är klar och handbagaget är också så gott som klart. Jag är typ redo fast ändå inte, har så blandade känslor inför hemgång att det inte är klokt. Men men, det ska iallafall bli jäkligt roligt att få träffa min familj och mina vänner igen!
Nu ska jag gå och känna på kläderna, sen är det dags att bege sig till barnhemmet. Nästa gång jag bloggar här så är jag hemma i Sverige igen, jag hoppas ni har en bra helg!
.
Här är det fortfarande dålig uppdatering, men jag vet inte vad jag ska skriva, och det är svårt att lägga upp bilder. Idag var tanken att vi skulle tvätta våra kläder efter frukost, men det finns inge vatten i brunnen så vi får vänta och se om det finns efter lunch. Istället har jag försökt börja ordna med min packning. Rensa bort det som jag ska lämna kvar till Johanna, jullan och barnen osv. Jag får se när jag börjar packa, det beror lite på när vi kan tvätta och så.mförhoppningsvis blir jag klar imorgon innan vi ska till barnhemmet.
Det är nära nu.
:(
Hejsan, förlåt för väldans dålig uppdatering!! Men vi har varit i Cape Coast i helgen och myst på, sista gången för min del. Iallafall för denna gång i Ghana. Vi har träffat så fina personer där, och det rent ut sagt sög att behöva säga hejdå.... Men men, det finns inte så mycket att göra åt det. Det var en deppig dag i söndags iallafall, jag klev dessutom in på min sista vecka. Fattar fortfarande inte att om 7 dagar är jag hemma i Sörberge igen, vart tog tiden vägen??? På lördag blir det hejdåmiddag och filmkväll tillsammans med barnen, sen blir det övernattning innan jag blir hämtad. Gud, det känns så konstigt att skriva att jag ska åka härifrån..
Vi ska snart åka in till Swedru för att handla mat till barnhemmet, och imorgon ska vi dit igen för att hämta ut ett till paket. Det är en del som ska fixas och göras den här veckan = dagarna kommer gå snabbt. För snabbt. Jag har lite panik må ja säga.
<3
<3
